16 var inte ovanligt att konflikterna blev mycket långvariga - ibland fördes de under flera decennier. Kampen riktade sig både mot det ökade trycket från jordägare - som sökte öka inkomsterna bl.a. genom intensivare utnyttjande av allmänningar — och mot ökade krav från statsmakterna. Orsakerna till uppror var vanligen just ett ökat skattetryck, ofta i kombination med krig eller nödår. Pålagorna på bönderna framstår som den viktigaste konfliktorsaken och detta har satts i fokus i denna forskning. Bönderna tog ofta strid för varje enskild del i pålagorna till jordägare och statsmakt - vilka var för sig kan tyckas vara bagateller. Sambanden var emellertid komplicerade och hängde samman med lokala socio-ekonomiska, och därmed ofta även politiska och kulturella faktorer. I vissa områden - särskilt från Main till Po och från östra Frankrike till Österrike - fanns sedan senmedeltiden en relativt hög grad av lokal självstyrelse (Peter Blickle: »Kommunalismus») somangreps och tvingades tillbaka av statsmaktens och jordägarnas krav. Här och i vissa andra trakter utvecklades ’motståndstraditioner’. Man har funnit att bönder och statmakt/jordägare var framgångsrika i vardera ungefär hälften av konflikterna. I ett längre perspektiv torde böndernas motstånd ha haft betydelse för sådana fenomen som livegenskapens avskaffande etc. Böndernas möjligheter till motstånd var avhängigt av allianser med t.ex. borgerskapet eller kejsarmakten. I de områden där bönderna var representerade i ständerorganen - vilket var fallet särskilt i sydtyska småstater - förekominga skatterevolter. I östra Tyskland var böndernas utgångsläge sämre och deras situation förvärrades.’"^ Böndernas argumentation var till övervägande del positivrättslig - dvs. man hänvisade till gällande rätt. (Jämför Webers traditionella auktoritet där ny lagstiftning innebar att »gamla» lagar återupptäcktes.) »Förrättsligandet» av konflikterna är ett markant inslag i helhetsbilden. I äldre forskning dominerade en låg värdering av bondeupprorens betydelse och de betraktades som en mekanisk reaktion på olika former av ökat tryck, eller somdelar i en sammansatt social rörelse där bönderna spelade en sekundär roll. Böndernas protester uppfattades som oorganiserade, utan mål och program.^^ Detta synsätt förde med sig att intresset för andra former av bondeprotester var mycket litet. Främst med författare som Charles Tilly, E. P. Thompson och Barrington Moore Jr kom en nyorientering av denna forskning. De pekade nämligen på rättvisebegreppets betydelse för förståelsen av böndernas - ’massans’ - protester och revolter. Bönderna kunde nu tas på allvar som handlande subjekt och deras motiv och mål blev intressanta att studera. Moore menar att det i alla samhällen finns någon form av implicit »socialt kontrakt» — sombestämmer rättvisa och orättvisa. Kontraktet står under ständig omprövning. »What takes place ... is a continued probing on the part of
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=