Noter till s. 11 1-116 318 ' Olander, Studier, 125—27, Kap IV; Hegardt; Sven Ingemar Olofsson, »Samhälle oeh ekonomi i Övre Norrland under stormaktstiden», 259, 384-87. ■* De norrländska borgarna var i sm tur beroende av stockholmsköpmännens krediter vilket ledde till det s.k. »öppna köpet», eftersom något pris inte kunde bestämmas innan borgarna hunnit göra sina arliga stockholmsfärder. 1.andshövdingarna verkade under 1710- och 2C-talen förgäves för att bönderna skulle kunna komma ur sitt beroende. Olofsson, »Samhälle och ekonomi i övre Norrland under stormaktstiden»; 186, 232-34, 278, 285-91, 472. Sven-brik Aström, »Majmiseriet», 89-108. ' Signifikativt för materialvalet är att hans belägg rörande balanserna är artiklar i »Fäderneslandet». Westerhult, särsk. 47, 102. Sörndal, 19. Olofsson har funnit att fögderier med täta kronofogdebyten generellt hade högre restantier. (Troligen har han inte delat upp balanserna på egentliga restantier och kronofogdarnas proprie dito.) Olofsson, »Samhälle och ekonomi i övre Norrland under stormaktstiden», 129. Det förekomäven kompetenstvister mellan kronofogdar och häradsskrivare i Skåne. Frlandsson, 142, 146, 168-70, 179. Skattesvstemet sag annorlunda ut än i Uppsverige, vilket kan ha haft betvdelse för uppbördspraxis. Alla grundskatter (utom tiondena) utgick till ett fast pris i pengar. Jan Frik Almquist, »Till belvsning av skatteväsendet», 248-70. Ang skånelandskapen se även kap 4 not 7. Olofsson, »Övre Norrlands historia», 201-316; dens., »Samhälle och ekonomi i övre Norrland under stormaktstiden», 133-35, 155-57. Farsson, Bönder och gårdar, 195-98, 219 f. van den Heuvel finner samma bild för nordvästra Tvskland under 1700-talet med konstanta spänningar mellan ämbetsmän och allmoge. Hon har också funnit att bönderna besvärade sig över fogdar som försökt utnvttia sm ställning och skinna bönderna (243-263). * Farsson, Bönder och gårdar 9 f., 191-98, 219 f., 238 (citat 220). Larsson papekar att de undersökta domböckerna innehåller fa spar av behandlingen av avkortnmgarna, men att det tvdhgt framgar att häradstinget var indraget som kontrolhnstans genom sigillermgen. ’ Johanson, 202-05, 246 f., ang. frälsesocknarna se t.ex. 211,230; Pulma, 177 f., 200-08. Sät: sur 1736, 1770 (LKO F V:6, 9); Ib 1736, 1738-40, 1770; restlängder 1721, 1733 (FKO F VI c; 2); inga dito bevarade för fgd kring ar 1770; lars anteckningsböcker 1737, 1770 (LKO F, VII a: 1, 7); Ikos anmärkningar o kfs förklaringar t 1739 ars räkenskaper i 17.39 års Ib, s. 2140-45; kars anmärkningar mot 1744 ars räkenskaper (KAR, H-ark F I\' a; 30). VäN sur 1733-35, 1770 (Ör FKO F V: 10, 21); Ib 1740, 1770; restlängder 1765-69 i Or LKA D 11 i alfa: 29, br fr SF 26/6 1770; lars anteckningsböcker 1737, 1770 (LKO F \'IIa: 1, 14); Ikos anmärkningar o kfs förklaringar t 1740 års räkenskaper i 1740 års Ib, s. 1180-87; kars anmärkningar mot 1736 o 1770-73 ars räkenskaper, KAR, F I\' a: 22, 24. " SHR, renov. domb Koppb vol. 101-02, 194, 196; Ör vol. 105, 199. I Sundbo utgjorde frälsejorden ca 65 % av mantalet, och i Grimsten drygt 50 "o. UFA, jb Or 1734. I Gagnef sa gott som uteslutande skattejord, i Tuna Utom Bron ett visst inslag av frälse- och kronojord. Jb Koppb 1742. Se även ovan kap. 2.2. 5.2. Kvantitativ analvs 1 de följande avsnitten 5.3-5.7 kommer inga särskilda källhänvisningar att ges till resultaten av undersökningen. Ang. källmaterialsituationen för t\ ärsmttsundersökningarna se bilaga 5: 1. Ftt inventariumöver häradsskrivarekontoret i samma fögderi 1777 visar att antalet ärenden steg under slutet av perioden. Koppb L.KA D III c; 14 (.As fogdar och övr underordnade mvnd insända diarier m.m.). Naturligtvis paverkar valet av ar och därmed helt slumpmässiga faktorer utfallet, men en stickprovskontroll i kronofogdediariet Sät 1763 visar samma mönster. KF Sät vol. 50. Länsmän och privatpersoner tillskrev säkerligen också krtsncifogden, men inget material finns bevarat som kan säga nagot omdessa förhallanden. 1.' Is
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=