Noter till s. 105-110 317 br. t. kar. 21'4 1738 (efter l.unclequist, 149); Ikin.str § 19; Ihinstr §§ 25 f.; 1739 år.s uppbordn § 8; kkinstr 11'10 1734,5 33, Modée 11, 1035-63. Kfinstr § 20; Åmark, Sveriges statsfiihniser, 75 f.; kkinstr §§ 27, 33; Regeringsformen 1720 § 34, Frihetstidens grundlagar, 36 f.; karinstr, § 13. 4.3. Kontroll och disciplinåtgärder 1 huvudsak liar exemplen hämtats från ovanstående sidor, och särskilda hänvisningar har därför endast getts omdet rört nagot som tidigare inte behandlats. Se t.ex. k. påbud 16/2 1721 (etter Lundequist, 291); Ihinstr § 5. ’■* K. br. 13/3 1750 (efter »Kameral lathund», 15/1). Se även ^'esterhult, 65. Hsinstr § 16. N.ågon bestämmelse omämbetshandlingarna finns inte i kronofogdeinstruktionen. Kfinstr o. hsinstr § 1. Vid suspendering åtnjöt ämbetsmannen halv lön upp till ett ärs tid. Kk cirk. 20/12 1729, § 6 (se not 10); RAAB 25/5 1720, § 25, Modée I, 172 f. Lkinstr §§ 8, 19; ktinstr §§ 7, 16; hsinstr § 10; 1739 ars uppbordn § 2; Ihinstr § 26. Hustrurnas giltodelar fick inte tas i ansprak; Thurgren 25-32. Kompetensdelningen mellan landshövdingen och kammarrevisionen framkommer t.ex. i k. br. t. jk 30'8 1738 (efter Lundequist, 294), samt i karinstr26/6 1720 §4, Stvfle 11, 195-212. Vaiqe 100 dsm gav ett ar, men över 1.000 dsm gav livstid. MB 45:2; förordn »om deras straff, som . . . förskingra cronones medel, och dem ei kunna ersättia» 4 12 1724, Modée 1, 578 f.; fcirklaring 9 6 1727, ibid., 661. '* Se Claes Peterson, »’Ln god ämbetsman är bättre än en god lag», 308-10; RAAB 25/5 1720, § 25, Modée 1, 172 f.; RB 10:27. RB 25: 5; Detta berörs inte av Peterson. K. br. 14 1 1 752 (efter Lundequist, 291); MB 40, 44: 1. 7.3 7S 5. Mångsyssleri men mest uppbördsarbete — den lokala förvaltningens vardag 5.1. Inledning ' Barnes, Gleason, Landau, lan den Heuvel, W illcox. Huvudintrvcket av den monumentala Dentsehe \’erualtungsgeschichte (1983) är likväl att det lör tvsk del ännu i stor utsträckning saknas unilersökningar av den lokala törvahmngen i lunktion. l ör att konstatera törändringar i ämbetsinnehållet över tid är kvantitieringen en lämplig och enkel metod. Gustafsson, särsk 63-76. Westerhults kvantilieringar visar att metoden för svensk del innehaller flera osäkra moment: kronofogdens principer lör registrering och arkixering, lörekomsten av muntliga order och eventuella luckor 1 materialet (96-101). ’ Amark, Sveriges statsfinanser, 56-62. Awebro, särsk. 42 t. Den generella bilden bekrältas av uppgitter om Skane under 17C0-talct. Lindberg har dock inte anaK serat balansernas karaktär närmare. Även om balanserna var manga i Skane tvek dock ingen kronofogde ha hamnat pa Marstrand lör törskingring. Idndberg, 19 f. Liera av författarna i not 1 har Ivlt fram uppbörden som ett centralt område, där problem olta kunde uppstå tiir de lokala ämbetsmännen och där förhållandet till allmogen kunde bli mlekterat. Balansproblem radde också vid de indelta regementena. Lloden, 126.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=