Noter till s. 94-96 4. Omstritt regelverk i stabil struktur 4.1. Inledning 313 ' Det bör understryk.is att endast ett urval av bestämmelser har tagits med och framställningen berör bara i begränsad utsträckning lokala avvikelser. Westerhult har värdefulla tillbakablickar rörande 1700-talet, 47-90. Åmark, Sfcrigcs statsfinanser, 44-52, 55-62, 69-71, 75 f., 530-54, ger en fyllig redogörelse men vid en genomgång av källmaterialet visar det sig att flera för denna avhandling centrala problemmte berörs. ’ Utgivaren, Nils Lundequist (se not 3:31) var kronofogde. Han fick tjugo ars ensamrätt pa utgivningen av Kungl. Majt som uppenbarligen önskade stödja projektet. Behovet av ett dvlikt arbete tycks ha varit stort eftersom boken utkomi en andra upplaga redan 1811 och en tredje 1821. Nägra likartade mindre arbeten utkom vid samma tid: t.ex. Selling (1802) och Dag-holc för änihcts- och tjänstemän uti Geflehorgs län (1805). ' Vid 1760-62 ars riksdag anhöll ständerna hos Kungl. Majt om en särskilt! kammarlag, en jus camerale (kravet p.t en utgivning av uppbördsbestämmelser hade tagits upp tidigare). 1'rägan föll, men återupptogs vid 1769 ars riksdag varefter en lantmätare Adolf Modéer till är 1780 färdigställde en handskriven, historiskt upplagd, översikt »Samlingar til kunskap [om] Swea rikets kammarwärk» (KB, Handskriftsavdelningen). Stickprov visar att den inte ger nägot väsentligt utöver de trvckta arbeten som jag har valt att utnyttja, l.undequist, »Företal»; J. E. Almquist, »Den svenska lordbeskattnmgens historia», 179-186. ■* Kameral lathund, K. F. Werners papper, vol. 75, SSA. 4.2 Regleringen av uppbördssystemet ' l.undequist, 1. ’Mantalsräntan’ som en samlingsbeteckning mfördes lör första gången i 1718 års jordeböcker. J. F.. Almquist, »Den svenska lordbeskattnmgens historia»; Lars Herhtz, 55 t. Se även Thomson. F.n (iversikt av jordeboken och dess roll i grundskatteväsendet ges i Wirsell. Hsinstr. § 2; Ikinstr. ' Allmogen i Skane, Blekinge och Bohuslän var sedan slutet av 1600-talet tvungen att erlägga skatten i pengar efter en last taxa som \ ar satt vid en tidpunkt då markegången hade varit lägre än kronovärderingen. Med inflationen hade svstemet blivit förmånligt lör bönderna. J. E. Almquist, »Den svenska jordbeskattningens historia», 74; dens., »Till belvsmng av skatteväsendet i Skåne», 248270. J. F). Almquist, »Den svenska jordbeskattningens historia», 51-98. Se även Artéus som sätter in skattelörenklmgslragan och tragan om inflatutnens eflekter pa skattetrycket i sitt politiska sammanliang, 163-65. ' Westerhult uppger (121 1.) att bonden vid kontantlösen fick »ersätta» indelningshavaren för värdet a\ den uteblivna transpttrten, s.k. torlön. Rvdm (166) anger däremot att när det gällde avradsspannmal \ ar indelnmgshas aren förbjuden att kräva forlön vid lösningen om han anvisat annan ort än bostället. Motiveringen till 1731 ars |ordeboksmett'd var bl.a. att praxis ända \ arit att de behallna smapersedlarna hatle utgått efter en markegang som blivit allt mer oreärlig. 1729 hade kammarkollegiet utgivit ett cirkulärbres till landshövdingarna om räkenskapernas förkortande (20 12, Modee 1, 791-99) som också bentrde lordeböckerna, men viktiga delar upphävdes genom kungl. brev till kammarkc^llegiet och kammarrevisionen »angaende landträkenskapernes förkartande» 22 9 1731, Modée II, 918-23. »Skava» = »kräva ut otillbiirligt mvcket av ekonomisk prestation», »pungsla» (SAOB).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=