14 statliga förvaltningen kunde sålunda hamna i konflikt med varandra stödjande olika intressen. Den lokala civilförvaltningen med landshövdingen i spetsen hade också uttryckligen skyldighet att försvara invånarnas rättigheter; ibland förde den också fram statsfinansiella skäl - kronans skatteunderlag fick inte äventyras genom en strikt tillämpning av skogslagstiftningen eller genom att bruksintressen gavs ensidiga företräden i allmänningsskogar. Per-Arne Karlssons undersökning av relationen mellan bergsintressen och kolande bönder visar att landsstaten och häradsrätterna efter 1730 fick allt större inflytande i bergsbruksfrågor på bekostnad av bergsadministrationen.Undersökningarnas skiftande utfall visar att de lokala ämbetsmännens lojaliteter måste uppmärksammas i varje särskild fråga. Resonemanget kring kronans tvekan inför genomdrivandet av politiken på vissa områden är avgörande för hur ämbetsmännens agerande skall uppfattas i dessa konflikter. Att Bäck funnit »bristande hängivenhet» i skogsfrågan bland de lokala ämbetsmännen kanske främst skall förklaras av att det här inte var fråga omen konflikt där statliga egenintressen stod i direkt motsatsställning till böndernas. Genomgången av absolutismforskningen har flera gånger berört bondegruppers ’motstånd’ och möjligheter att påverka sin situation i politiskt hänseende. Denna aspekt har jag här försökt hålla utanför och behandlar den i följande delkapitel. 1.1.5. »Motstånd» och »uppryckning» - positionsförskjutningar mellan bönder och statsmakt i 1700-talets Europa och Sverige? I detta delkapitel skall jag främst uppehålla mig vid forskning ombönders möjligheter att påverka ’politiken’ (förstådd i vid mening). När Marx betecknade de franska småbönderna under 1800-talet som en »säck potatis» illustrerar det hans generella negativa värdering av böndernas roll i övergången mellan feodalism och kapitalism. I Kapitalet skriver han att böndernas parcellegendom utesluter en »utveckling av arbetets samhälleliga produktivkrafter och samhälleliga former, kapitalets samhälleliga koncentration» etc. Huvudströmmen av marxismen har bedömt böndernas roll som negativ vid kapitalismens genombrott och istället tillmätt borgarklassen det avgörande inflytandet. Inriktningen har medfört ett ointresse för böndernas politiska villkor."*^ ’Produktivkraftsmarxismens’^* perspektiv är mindre fruktbart här och mitt intresse är istället riktat mot marxister som sätter produktionsförhållandena med exploateringsvillkor och klasskamp i centrum. Hit hör t.ex. Perry Anderson, Robert Brenner, Rodney Hilton och E. P. Thompson. Böndernas kamp för sina intressen tillmäts i denna forskningstradition en helt annan betydelse för utvecklingen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=