Noter till s. 5-9 297 mentarism», varvid dess klasskaraktär tydligt kom till uttryck vid frihetstidens snöpliga fall. Anderson, 36, 189-203 (citatet 202). Tilläggas bör att Andersons bild av Sverige på flera punkter är felaktig och ytlig och avslöjar att han inte alls är särskilt insatt i svenska förhållanden. Idag finns en ’vänsterweberiansk’ tolkning: se t.ex. Collins och Fivelsdal. '■'* Marx &: Engels, t.ex. 15. Se även Albrow, 29, 72-85; som pekar på att förvaltningen varken för Marx eller Hegel var ett analytiskt problem eftersom de inte uppfattade det som ett separat element i samhället, samt Dahlkvist, 33-36. Therborn, 41—13. Bo Rothstein framhåller att det »saknas en icke-funktionahstisk definition av statliga förvaltningsorganisationer i marxismen»; 64—66 (citat 65). Jag ansluter mig här till Dahlkvist när han menar att funktionalistiska statsteorier konstruerat statens och förvaltningens roll utifrån »helhetens» funktionella krav. Dahlkvist, 40^5. Med begreppet uicultyp avses en formav ’karikering’ av olika företeelser - det typiska framhävs, mte det genomsnittliga. En idealtvp har mgen motsvarighet i verkligheten eftersom den till sin karaktär är en logisk tankekonstruktion. Avvikelser som framkommer vid en empirisk undersökning betyder inte att det är ’tel’ pä idealtypen, utan bör istället betraktas som uppslag för vidare forskning. De karaktäristika som Weber lyfter fram är alltid valtfa i förhållande till aktuella kulturella värden. Bakgrunden till kriterierna för den moderna byråkratin var sålunda Webers oro för den tilltagande byråkratiseringen av samhället. Fivelsdal, x, xiv, xxi; Mommsen, The agc of bureaucraiy, 9, 19, 74; dens., »Toward the iron cage of future serfdom?», 161-63; Albrow, 46. Collins menar att idealtypen för 'X'eber, som kunskapsteoretisk idealist, var sattet att ö.h.t. nä kunskap om omvärlden. Collins, 34. Samtidigt som denna beskrivning av idealtypen framhävs måste det sägas att Weber också var en empirist och konstruerade sina idealtyper i en nära växelverkan med sin enorma beläsenhet i världshistorien. VC'ebers diskussion kring byråkratin förekommer i Wirtschaft und Gesellschaft 1, kap 3; 11 kap 9; III kap 6. ■“ Max Weher, 91. Weber anger nagra alternativ till byråkratin, som han betecknar som den renaste formen av legal auktoritet: cirkulerande ämbetsuppdrag, lottdragning omämbeten, val av ämbetsmän, styre genomparlamentskomrmttéer samt alla former av kollegiebetonade styrelser. »Det legitime herredommes tre rene tvper», i Max Weher, 93. Max Weher, 91 f. ’’ .\fax Weher, 91-94, 107-09; Bader m.fl., 450-54. När Weber använder uttrycket »byråkrati» tveks han ibland använda det i en mer allmän betvdelse. Angående Webers rationalitetsbegrepp, se Collins, 62 f. Byrakratin är hos Weber ett instrument för maktutövning, vilket inte hindrar att ämbetsmännen vid olika tillfällen kan ha ett stort eller avgörande politiskt inflytande. Max Weher, 145. ■' Max Weher, 109—128. Professionaliseringsbegreppet inbegripes enligt min mening i det weberska byrakratibegreppet och |ag vät|er därför att mte använda mig av begreppet. Weber, Ekonomi och sarnhdlle. Avd. II, 67 (Band 111). Se vidare Wunder. För en tänkvärd utläggning kring detta se Dahlkvist. .Max \VW;er, 97 (citat), I15f., 122, 137-39, 144, 148-50. Som ett sårfall tycks Weber behandla vad han kallar standsauktoritet. Med denna förvaltning är sts relsen i praktiken delad mellan härskaren och ämbetsmännen. Ibid., 94-98. Weber, Ekonomi och samhälle, .■\ vii. 11, 127 (Band 111). Begreppet »intermediära krafter» fran Montesquieu, se Hintze, »Der Beamtenstand», 88. Hiifton,64-69. " Peterson, »Libertv and civil societv»; Rvstad; Schulze, »Vom Gemeinnutz zum Eigennutz» Oestreich, »Strukturprobleme des europäischen Absolutismus», i Geist und Gestalt, särsk. 192 f.; dens., »Pohcey und Prudentia civilis m der barocken Ciesellschaft von Stadt und Staat», i Strukturprohleme derfriihen Neu/.eit, 367-79; Maier, särsk. 1,71 f., 259-65. En extrem ståndpunkt I fraga om ’politistatens’ genomgripande betydelse för utvecklingen hos Raeff. Belvsandc exempel pa denna tradition, som bestod ända m i vara dagar, är Gustav Schmoller, »Der deutsche Beamtenstaat», (1894), 695-714; och dens., »Einleitung. Ueber Behördenorganisation, Amtswesen» (1894). i7 21 24 32
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=