293 Regelverket undersöktes av arbetsekonomiska skäl främst med hjälp av kamerala handböcker och registren till undersökningsperiodens viktigaste författningssamling (Modée). Författningar som förekom i den undersökta ämbetskorrespondensen har också medtagits. Resultaten torde sålunda var väl underbyggda. En fördjupning i årstrycket och otryckta bestämmelser från Kungl. Majt och kollegier torde inte förändra bilden. På detta område tror jag att ny forskning borde inrikta sig på att komma åt bondeståndets roll i det politiska beslutsfattandet kring förändringarna i regelverket. Detta har här endast kunnat tangeras. Det finns en del äldre forskning, men frågeställningarna är bara i mindre utsträckning tillämpliga. Ombondeståndet kände sig delaktigt i denna politiska process får det konsekvenser för den centrala frågan om legitimiteten i systemet. Det är uppenbart att något annorlunda frågeställningar och kanske främst ett annat källmaterial gör det möjligt att bättre belysa den politiska kulturen än vad jag nu gjort. För den löst formulerade fråga jag ställde i inledningen - hur det komsig att tidigmoderna statsmakter med små kårer av ämbetsmän kunde upprätthålla skatteindrivning och uttag av soldater - skulle det behövas ny forskning kring den ideologiska aspekten. Man skulle då gå direkt på riksdagsmaterial (från alla nivåer), broschyrlitteraturen och kanske även sockenstämmoprotokoll. Det rent lokala källmaterialet skulle behöva dras in för att bättre komma åt kraftspelet inom lokalsamhället. Skiktningen inom socknarna har, med min uppläggning, inte framträtt särskilt tydligt. Individrelaterade undersökningar av skattematerialet skulle behövas, liksom ordentliga socio-ekonomiska kartläggningar av lokala förhållanden. Slutsatserna omförvaltnings- och uppbördspraxis stöds dels av förhållanden på riksnivån som är välkända sedan tidigare (balanskommissionerna, de urusla statsfinanserna i början av 1770-talet), dels av spridda forskningsinsatser om lokala förhållanden (Erlandsson, Olofsson, Åström). Mina undersökningar bygger på omfattande materialgenomgångar för ett flertal år från de två utvalda fögderierna, från länsstyrelserna, samt från justitiekanslerernas inspektionsresor. Resultaten, som ligger i linje med slutsatserna kring regelverket, är väl säkerställda. Resultatet att de lokala förhållandena i stor utsträckning varierade gör naturligtvis att de konkreta resultaten inte direkt kan föras över till andra områden. Genom att jag använde mig av både Webers idealtyp för en ståndspräglad förvaltning och för en rationell byråkrati — och därmed även det processuella begreppet byråkratisering - har det gått att såväl karaktärisera förvaltningen som att fånga in utvecklingen över tid. Idealtypernas förhållandevisa enkelhet har emellertid en baksida i deras begränsningar. De har bara i begränsad utsträckning pekat ut möjliga förklaringar till de olika fenomen som har framkommit.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=