282 de viktigare resultaten är att uppbörden i Säter fungerade anyiorlunda än i Västernärke. Säters allmoge var både under normala år och under nödåren aktiva i sina försök att få bort skatter, få bättre betalningsvillkor, etc. Tvisterna rörde nästan enbart naturaskatterna. Detta hade en avgörande Inverkan på arbetsvillkoren för ämbetsmännen som fick lov att vara lyhörda för stämningarna bland bönderna. Uppbördsreglerna föreskrev vissa förhandlingar: bevillnmgstaxenngen och markegångssättningen. Den lokala utformning som skattesystemet hade i Dalarna gav socknen och huvudbönderna ett eget ansvar. Denna lösning var vanlig ute i Europa. Allmogens argumentation i förhandlingarna var positivrättslig - dvs. den hänvisade till befintliga äldre bestämmelser somförvarades i kyrkorna eller i häradskistan. Detta kan i weberska termer inordnas under traditicsnellt herravälde. Konsekvenserna blev att skattesystemet i praktiken skiftade från socken till socken. Jag har valt att kalla detta för partikulansrn. Även i Västernärke fanns gamla skillnader mellan socknarna kvar, men under undersökningsperioden framstår allmogen sompassiv. Förhandlingsmomentets betydelse gör att Westerhults karaktäristik av 1800talets fogdar: kassör, kamrer och kontrollant - måste kompletteras med »jörhandlare» för att passa in på 1700-talet. Dessa resultat ligger i linje med den nyare forskningen omden lokala förvaltningen under absolutismen. Resultatet förändrar inte bilden av Sverige som i huvudsak en enhetsstat: bl.a. var regelverket i stort sett enhetligt och det fanns inga formella politiska organ på regional nivå. Det var emellertid fråga om en enhetsstat med partikularistiska drag på den lokala nivån. Detta formade den politiska kulturen men påverkade mte de institutionella ramarna. Bilden som framträder för tankarna till Moores resonemang om det sociala kontraktet vars gränser för maktutövning ständigt omförhandlas. Hur denna interaktion konkret utföll berodde bl.a. på socio-ekonomiska förhållanden, vilket demonstreras av jämförelsen mellan Närke och Dalarna. Resultatet stöder Johansons och Pulmas resultat rörande fattigvårdspohtiken under frdietstiden. Interaktionen tar sig uttrvck i såväl konflikter, samförstånd, nederlag, framgångar somkompromisser. Rättvisebegreppet är centralt, vilket ofta framkommer genomböndernas hänvisningar till »billigheten». I vissa lägen kan förhandlingarna bryta samman vilket skedde vid Dalupproret. Upproret tydliggjorde tudelningen mellan överhet och folk. Det är signifikativt att upprorshären tog landshövdingen, militärer och kyrkoherdar som gisslan. De olika socio-ekonomiska förhållandena bar upp skilda politiska kulturer i de två undersökningsområdena. Säter dominerades av skattebönder och inslaget av ståndspersoner var begränsat. Bondesamhället verkar ha varit ganska egalitärt och solidariteten stor. Med Blickles terminologi var det fråga om ett samhälle med ett starkt inslag av kommunalism. (Det fanns visserligen förmögnare bergsmän, men dessa framträder inte i någon självständig roll i de under-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=