272 Inte heller vid tingen 1750-53 framkom vanligtvis några missförhållanden, trots att man kunde misstänka att allmogen där borde ha haft möjligheter att framföra klagomål. Även här pekar de ensartade protokollen på att Gerdesschöld inte komunder ytan. Böndernas tystnad tyder på att närvaron av fogdar och länsmän skrämde dem. Vid några ting i Dalarna framkomdock indirekt att häradsskrivarna tidigare helt försummat debiteringen, varigenom böndernas rättssäkerhet hade blivit lidande. Full utdelning fick Gerdesschöld först när han själv gjorde ordentliga ansträngningar att låta allmogen komma till tals. Besöket vid länsstyrelsen i Kronobergs län är ett bra exempel på att kronofogdar kunde ställas mot väggen med konkreta bevis. Vi vet att justitiekanslern hade hållit ett särskilt möte med allmogen i Urshults socken där han fått höra många klagomål. I några län, bl.a. Älvsborgs län, framförde allmogen omfattande protester mot ämbetsmännen vid Liljestråles resor under 1770-talet, men generellt framkomannars mycket få klagomål. Detta hade, som redan sagts, troligen att göra med resornas syfte. Inriktningen på skatteväsendet och Liljestråles nit i sitt värv medförde ändå att många missförhållanden komi dagen. Låt oss först titta på vilka problemsom framkom rörande uppbörden. Bcvillningstaxeringen under 1770-talet skedde i vissa län så sent att uppbörden komi oordning. Orsaken var att 1756 års regler föreskrev förrättning häradsvis vid tingen. I t.ex. Örebro län hölls vid denna tid endast två ting per år, som dessutom ofta var kraftigt försenade. Separata uppbördsböcker upprättades för de ordinarie räntorna för att åtminstone dessa kunde inkrävas i tid. Härigenom blev debiteringen lidande eftersom alla skatter inte kunde införas på ett ställe. Under Gerdesschölds resor framkomatt det syndades ordentligt mot dcbitcringen: häradsskrivarna hade helt låtit bh, eller inte hunnit med, att debitera allmogens kvittensböcker. I många fall kom det fram att allmogen över huvud taget inte hade några kvittensböcker - de omtalas som om de vore en nvhet. Allt detta innebar en väsentlig urholkning av det lagstadgade rättsskvddet. 1 många fall var det landshövdingarna som upplvste justitiekanslern ommissförhållandena. Systemet med kvittensböeker verkar ha fungerat bättre på 1770-talet - åtminstone framkommer inget annat. Kvittensböckerna var dock troligen inte tryckta - vilket hade föreskrivits 1729 - eftersom bevillnmgarna kunde ändras trån år till år. I Örebro och Skaraborgs län framkom 1773-74 att uppbörden sköttes närmast kontinuerligt. Stora delar uppbars av länsmän och fjärdingsmän utanför uppbördsmötena. Särskilt de förmögnare valde att antingen betala vid större marknader, eller vänta med att betala tills ämbetsmännen uppsökte dem på deras gårdar. Denna uppbördspraxis, som inte verkar ha varit allmän, gjorde att kronans säkerhetskrav ble\ lidande liksom också allmogen, dels genom att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=