271 Uppläggningen och delvis utfallen av resorna påverkades av deras olikartade bakgrund. De omfattande diskussioner somföregick resorna 1748—53 visar den vikt rådet tillmätte förhållandet till undersåtarna efter Dalupproret. För den skakade centralmakten handlade debatten inte i första hand om ämbetsmännens behandling av allmogen - vilket för bondeståndet naturligtvis stod i centrum- utan frågan ingick i ett problemkomplex som rörde sig mellan invånarnas lydnad och respekt för överheten och konungens omsorg omrikets undersåtar. För rådet var suhordinatioriefi huvudsyftet. Justitiekansler Löwenhielm gick helt på denna linje och rapporterade efter sin resa 1748 att han hade förmanat allmogen att »lyda eller lida»!^'^ Kungens faderliga omvårdnad om sina undersåtars väl var sålunda ett bisyfte med resorna. Allmogen skulle få framföra berättigade besvär mot sina ämbetsmän, så att eventuella missförhållanden kunde rättas till. Tillkomsten av resorna 1748-53 kan ses som ett uttryck för böndernas framflyttade positioner vid tiden efter Dalupproret i den grundläggande intressemotsättningen mellan bönder och centralmakt. Genom att justitiekanslern 1766 blev en ständernas ombudsman svängde pendeln i denna fråga ytterligare till böndernas favör. Med omvälvningen 1772 slog den tillbaka. Kungen gjorde justitiekanslern till sin egen troman. Att subordinationen var det viktigaste svftet med Gerdesschölds resor framgår bl.a. av den grundliga granskning som gjordes i upprorsprovmsen Dalarna. Men Gerdesschöld eftersträvade även att låta allmogen komma till tals med sina klagomål. Läget var annorlunda 1772 då en ung monark som just genomfört en statskupp sökte stärka sitt grepp i en besvärlig situation som kännetecknades av utländska rustningar, urusla statsfinanser och 1700-talets värsta nödår. Tillkomstsituationen för Liljestråles resor fick stor betydelse för den karaktär resorna kom att anta. Liljestråle var inte ute för att samla in allmogeklagomål utan kronans inkomster stod i fokus. I båda fall hade de enskilda personerna - Johan Gerdesschöld och Joachim Wilhelm Liljestråle - stor betydelse för resornas utfall. Båda lade sig vinn om att reda ut missförhållanden och drog sig inte för att rikta svidande kritik mot både grevliga landshövdingar och hela lagstiftningen kring uppbörden. De uppdagade problemen var på flera punkter av stor betydelse för bönderna. Jämförelsen av besök vid länsstyrelser och ting har bekräftat misstanken att utfallet av resorna 1750-53 var beroende av justitiekanslerns förhandsinformation. Där Gerdesschöld själv haft möjlighet att möta allmogen framkom långt fler klagomål och missförhållanden än vid de besök där han dök upp utan särskilda förkunskaper. I flertalet län verkade nämligen allt frid och fröjd. I dessa fall har vi inga belägg för att kanslern träffat allmogen före besöken. Redan de stereotypa protokollen med korrekta svar på alla frågor gör ett misstänkt intryck. Samma karaktär hade flera av de besök Liljestråle gjorde då han endast hade att lita till landshövdingens och personalens ord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=