270 rens och landshövdingarnas bristande kontroll över uppbörden, t.ex. slarvades det med granskning och avprickning av lantränteriets kassaböcker mot fogdarnas uppbördsextrakt. I Skaraborgs län, där problemen var särskilt omfattande — landshövdingen greve Adam Otto Lagerberg fråndömdes senare sitt ämbete - uppehöll sig justitiekanslern i synnerhet vid fogdarnas sena inbetalningar. Lancfshövding och landskamrer menade att en orsak var återgången till rörlig markegångstaxa från 1756 för kronans behållna räntor. Markegången var klar först i januari och förvandlingen kunde inte indrivas förrän i februari. Förklaringen verkar dock långsökt, eftersom fogdarna bör ha haft gott om tid att sätta m medlen på lantränteriet före Valborg. Troligare är den andra förklaringen som framfördes: »den wahna sig länge inritadt, at . . . adel, prästerskap och ståndspersoner [samt] de förmögnare af allmogen . . . till större delen försumma ordinarie upbördsstämmorne och låta sine crono utlagor stå obetalte i det mö)ehgaste längsta, eller dröja dermecf aldeles, till dess crono betjäningen dem hemma i husen antingen afhämta eller utpantar».^"'* Uppgifterna ger ytterligare belägg för att uppbördspraxisen på vissa håll i landet började komma långt ifrån föreskrifterna - om den någonsin legat nära dem. Uppbörden skedde kontinuerligt, åtminstone bland grupper av skattebetalarna. Av särskilt intresse är att de förmögnare pekas ut; fogdar och länsstyrelse hade tydligen svårt att upprätthålla auktoriteten bland grupper med hög status. Proprie balanser hos fogeiarna var allmänt förekommande, och det var inte ovanligt att deras egendom belädes med kvarstad. Någon exakt uppgift omhur stor del av fogdarna som haft borgensmän framkommer inte, men intrycket är att det kan ha varit ungefär hälften av dem. 7.4. Slutsatser Justitiekanslerernas inspektionsresor 1750-53 och 1773-74 har undersökts för att se om allmogen utnyttjade denna möjlighet att framföra klagomål mot sina lokala ämbetsmän och om missförhållanden framkom inomförvaltningen. Det bevarade källmaterialet ger unika möjligheter att komma bakom den ofta idvlliska bild somden lokala förvaltningens eget material ger. Klagomålen, och vacf sc')m i övrigt kom i dagen under resorna, visar att missförhållancfen förekom inomflera områden och att de drabbade allmogen. Inspektionsresorna är illustrativa exempel på en lång tradition av kungliga rä+ster och kommissioner som tillsatts för att undersöka lokala förhållanden. Besöken av representanter för rikets högsta ledning föranleddes antingen av missnöje från allmogen eller av missförhållanden inom förvaltningen som i törsta hand skadade kronans intressen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=