268 Vid restrannsakningarna framkom av naturliga skäl främst felaktigheter rörande uppsättandet av restlängderna (49 fall) och kvittenserna (33 fall). Ingman tycks i många fall först ha vägrat underteckna bondens kvittens vid betalningen av en skattepost, eller i efterhand strukit en gammal kvittering. Sedan förde han upp bonden i restlängden och krävde ut samma skatt en andra gång och då ofta genom utmätning. Ingman hade tydligen inte några större problem att bluffa med kvittenserna: landsfiskal Hollbeck hade funnit många kvittenser som var »orediga, innehållande sammanblandade och oåtskilda poster».^' Det är förvånande att inte bönderna gemensamt bättre lyckats hålla fogden stången. Kvittensböcker tycks ha varit allmänna, men det framgår inte om de var trvckta. Med tanke på de föränderliga bevillmngarna är detta knappast sannolikt. Att så många skattebetalare felaktigt uppförts i restlängderna tyder på att reststämmor inte hölls, eller alternativt att någon granskning av längderna inte ägde rumvid dem. För Valbo härad hade Ingman ännu i april 1773 inte uppsatt någon restlängd för 1771 och den för 1770 hade uppsatts först i februari 1773. Fogden hade emot alla bestämmelser fria händer att sätta upp längderna och uppenbarligen använde han sig därav. Han skall bl.a. ha uteslutit sina egna släktingar. Allt detta möjliggjordes genom landskontorets bristfälliga kontroll över fogdens redovisningar. Hur kunde detta missbruk fortgå? Protesterade inte bönderna? Vissa fakta kom framvid restrannsakningarna. Nordals allmoges supplik 1772 till Kungl. Majt har redan omnämnts. Kommissarie Bahrman som omtalas där, deltog också vid restrannsakningarna och lämnade bl.a. där in nya klagomål. Bahrman skall redan vid tidigare möten ha uppträtt som böndernas ombud.Men fallet Ingman hade redan före november 1772 behandlats och avg)orts av Kungl. Majt på ett sätt som tydligen inte fögdenets allmoge gillade, eftersom man i riksdagsbesvären till 1771 års riksdag ville att ständerna skulle granska rådets utslag.Senare tog emellertid bönderna tillbaka begäran efter att Ingman tvingat dem till det. Tydligen har Ingman och hans kompanjoner kunnat göra lite som de ville i fögderiet - bönderna kunde inte stå emot. Ingmans skrivare Svanstedt tillstod för landsfiskal Hollbeck att fogden verkligen var skyldig till anklagelsen omhot mot allmogen. Liljestråle planerade att använda Bahrman som åklagare i en eventuell process mot Ingman. Nu inträffade emellertid dramatiska saker - Bahrman mördades natten mellan 15 och 16 april. Ovetande om mordet lät Liljestråle häkta Ingman och föra honom till Vänersborg när rannsakningarna var över den 16 april. Den slutliga balansräkningen visade på en proprie balans på över 34.000 dsm förutom omstridda poster. Ingman åtalades senare vid urtima ting, men rannsakningen uppsköts och Ingman sattes i förvar på Bohus fästning. Målet slutade i Göta hovrätt där Ingman dömdes att mista tjänsten, till böter och att göra avbön. 7S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=