267 (fogdetjänare) - vilka var privat anställda av fogden - sysslade med utmätningar stred mot bestämmelserna och antvder fogdarnas självständighet. Klagomålen kunde även gälla att exekutoren inte hade redovisat försäljningen av det utmätta godset och därmed fick möjlighet att stoppa överskottet i egen ficka. Anklagelserna kom också från borgenärernas sitfa: Nordals häradsallmoge menade t.ex. att kreditorerna först »få sine penningar . . . emot tysta accorder och stora afdrag samt efter lång tid».^*^ Exekutoren skulle alltså ha gjort upp med fordringsägaren om ett större arvode än förordningarna medgav för att skynda på med ärendet, eller snarare för att inte låta det bli liggande. I detta fögderi tycks 1766 års förordning om tre månaders handläggningstid sålunda ha varit verkningslös liksom de föreskrivna exekutionsdiarierna. En alternativ tolkning skulle vara att borgenärerna hade erbjudits ett ackord av gäldenären, dvs. en viss procent av fordran. Gäldenärerna omnämns dock inte i sammanhanget och klagomålen är just riktade mot exekutorerna. En bonde, som vände sig direkt till justitiekanslern i denna fråga, hade av Anders Ingman blivit erbjuden »40 procent, som thenne eij welat emottaga, och therföre fådt intet». Det tycks sålunda inte ha rört sig om några små arvoden som man försökt ta ut av fordringsägarna. Att exekutorerna gjorde skillnad på fordringsägare och fordringsägare framkom vid rannsakningarna: »Emot Ingman är anmärckt ... at han låtit de personelle kronans utskyllder stå till rest, men then indelte räntan till private, som han skaffat sig commission uppbära, war altid med sin dryga förhögning tidigt uttagen». »Fordringsägare» är kanske inte den korrekta termen på indelningshavarna i dessa fall, men relationen mellan fogde och bonde blev densamma som vid utmätning för en privatperson.^° Indelningshavarna behövde inte vänta på indrivningen av sina löner, medan uppbörden av bevillningar och mantalspengar somdirekt gick till kronan försummades av Ingman. Uppgiften om Ingmans »commission» är intressant: här ser vi en möjlig inkomstkälla för kronofogden somfanns på plats bland skattebetalarna. Istället för att var och en av indelningstagarna gjorde upp med bönderna, hade fogden fått ta hand om denna uppbörd mot en bestämd ersättning. Varken han eller indelningstagarna var skyldiga att redovisa denna uppbörd inför kronan. Två socknar anklagade Ingman för att ha tvingat fram oförmånliga »accorder» rörande kronotiondespannmål. Troligen rörde det sig om lösning.'' Nordals allmoges klagomål rörande leveranserna och lösningen av spannmålsskatterna har redan behandlats. En grupp som kände sig särskilt drabbad av för höga räntor och olagliga avgifter var Ingmans indelta bönder. Låt oss gå över till att granska vad som framkom vid de omfattande restrannsakningar som justitiekanslern höll runt om i fögderiet. Även dessa 148 anmärkningar ingår i den förteckning på över 200 punkter som Liljestråle lät upprätta inför de rättsliga processerna mot far och son Ingman (se bilaga 7: 2).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=