266 kanslerns resa framkom att 1739 års uppbördsreglemente som innehöll de viktigaste föreskrifterna om uppbörden, inte ens var känt hos alla fogdar och häradsskrivare i länet. Länsstyrelsen hade utgått ifrån att alla hade den till hands eftersom den var över 30 år gammal.^'' Å andra sidan kan fogdarnas fel och försummelser ibland ha inneburit respit med skattebetalningen för allmogen. 7.3.4. KronofogdeJonas Ingman - en studie i fiffel och båg Särskilt omfattande undersökningar höll Liljestråle i Jonas Ingmans fögderi som bestod av Sundals, Nordals och Valbo härader i Dalslandsdelen av Älvsborgs län.^^ En rad klagomål hade tidigare riktats mot Ingman och hans son expeditionsfogden Anders Ingman. Allmogen i Nordal hade bl.a. genom en kommissarie Bahrman^^ personligen uppvaktat Kungl. Majt och anklagat den äldre Ingman för att olagligen ha utnyttjat sma indelta bönder, att ha skott sig vid utmätningarna samt att han skulle ha misskött utdelningen av undsättningsspannmålen 1772. Vidare skall han ha tvingat bönderna att »ganska dvrt betala» den spannmål de skulle leverera in natura till kronomagasinet i Göteborg och till enskilda stater. Ingman hade själv åtagit sig att ombesörja leveranserna. Jonas Ingman, som under en tid också vikarierade som landskamrer, hade haft länsstyrelsens ögon på sig och blev 1 3 1773 suspenderad av landshövding Sven Cederström för höga balansbelopp. Han fick sin egendom belagd med kvarstad.^* Justitiekanslern höll restrannsakningar i samtliga tre härader under april 1773. Under sin vistelse i fögderiet mottog han ett fyrtiotal klagobrev från både allmoge och ståndspersoner. Klagomålen i dessa, i supphken från Nordals häradsallmoge samt i de klagomål som länets landsfiskal Hollbeck samlade in i Sundals härad - totalt ca 80 stycken - kan delas in i ett antal sakområden (se bilaga 7:1). Ett källkritiskt problem är vilken tilltro man skall sätta till allmogens klagomål. En rad fakta talar för deras riktighet. För det första fälldes Ingman i Göta hovrätt. För det andra gjorde Liljestråle, som var en inomdet kamerala området erfaren person, själv en bedömning av klagomålen innan han förde dem vidare. Slutligen talar själva den risk bönderna utsatte sig för vid framförandet av klagomålen, för att de nu verkligen hade starka skäl. I flera fall antecknade justitiekanslern direkt i sin förteckning att Ingman erkände anklagelsepunkterna vid restrannsakningarna. Över tjugofem procent av klagomålen rörde privata exekutioner. Tvpfallet är bonden somanklagar Ingman eller vanligare någon av hans fogdeskrivare för alltför hög utmätning och för olagliga utmätningsarvoden. Att fogdesknvare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=