263 fann de också att länsmännens redovisning till fogdarna över indrivningen var dålig. Summariska utdrag utan skattebetalarnas namn medförde att fogden inte kunde kvittera deras betalningar i uppbördsboken. Därmed bör skattebetalarnas rättsskydd ha försämrats. Fogdarna hade också försummat att utlysa reststämmorna. Justitiekanslern hörde sig också för om de fogdar som hade dömts för proprie balanser hade betalt sma skulder. För kronan måste det faktumatt de flesta fogdar i länet endast tjänade mot revers och saknade borgensmän ha försvårat möjligheterna att driva in utestående medel av de proprie balanserna.'’^ Slutsatsen av justitiekanslerns undersökningar är att ärendena misskötts. Det faktum att länets balanskommission endast sammanträtt en enda gång sedan landshövding Hamilton tillträdde sin post 1766, bidrar till detta intryck.^"* Pagander hade att reda ut en omfattande härva med restantier och balanser i Nora och Lindes fögderi. I sällskap med landsfiskal Lovén höll han under tiden 22/2 till 2/3 1773 flera rannsakningar efter den tidigare kronofogden Per Mozelius och sonen interimsfogden Johan Gottfried Mozelius.'’^ Bönderna anbefalldes under böteshot att infinna sig till de utlysta mötena med sina kvittensböcker.Justitiekanslern hade redan innan rannsakningarna fått uppgifter om att restantierna skulle uppgå till hela 70.000 dsm.^^ Långt innan Paganders restrannsakningar var det känt att far och son Mozelius hade balansproblem. Sonen tycks från 1767 ha övertagit uppbörden (eller delar av den) från fadern. Han omnämns i handlingarna som interimsfogde vilket tyder på att han haft kammarkollegiets tillstånd att vikariera. I februari 1771 befanns situationen så allvarlig att Mozelius d. ä:s egendom belädes med kvarstad. Hela ärendet sköttes emellertid mycket illa av länsstyrelsen och justitiekanslern hade flera frågor i ärendet. Varför hade t.ex. landshövdingen underlåtit att underrätta landskamreren omkvarstaden och varför fick denne ingen order om att utsöka medlen hos borgensmännen som i efterhand bedömdes som solventa. Även efter kvarstaden, som uppenbarligen inte fungerade, fortsatte Mozelius d.ä. att sköta eller snarare missköta delar av uppbörden. Pagander kunde rapportera till justitiekanslern att fogden uppburit och utmätt 1770 och tidigare års räntor men ändå hade uppgivit till landskontoret att dessa medel utestått. Även sedan han lämnat tjänsten 1771 skall han ha uppburit stora belopp. På justitiekanslerns order häktades Mozelius och fördes till Örebro slott. Samtidigt anbefallde Liljestråle att de två borgensmännens, brukspatronerna Carl och Dettlof Heikar, egendom skulle beläggas med kvarstad. Brukspatroncrna protesterade men deras besvär avslogs av kammarrevisionen.^*^ Aven sonen Johan Gottfried Mozelius hade problem med restantier och balanser: när han lämnade ifrån sig uppbörden i )uni 1772 hade han en balans på hela 69.000 dsm— varav stora delar var proprie balans. Justitiekanslern ställde landskontoret till svars: varför hade inte borgensmännen utnyttjats när proble-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=