258 ringsformen var justitiekanslern kungens troman och inte längre ständernas ombudsman. Brevet fungerade som instruktion för resorna. Huvuduppgiften var att kontrollera uppbördssituationen; men avsikten var inte att i de kärva tider sområdde söka få igenomhårdare metoder för indrivningen. Justitiekanslern fick överta de inkomna supplikerna för handläggning. Till skillnad från Gerdesschöld fick Liliestråle inga instruktioner om att låta allmogen komma tilltalsI augusti 1773 fortsatte kungen sina resor i landet. Denna gång besökte han Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Blekinge samt Jönköpings län. Under den drygt två månader långa resan diariefördes ca 350 suppliker till kungen, varav flera insändes av klagande frälsebönder i Skåne. Det var emellertid endast två suppliker som kan sägas vara klagomål mot ämbetsmän. Varför så få besvär framförts är svårt att svara på. Även denna rundresa ledde till att justitiekanslern 1774 beordrades att resa i kungens fotspår.^' Tillkomstsituationen för resorna 1773-74 skiljer sig avsevärt från Gerdesschölds resor, men resorna fick i viss mån samma karaktär vilket gör det intressant att jämföra dem med varandra. 7.3.2. Liljestråles resor 1773-74 - en översikt Justitiekanslersämbetet innehades sedan mars 1772 av den hängivne mössan Joachim Wilhelm Liljestråle (1721-1807) som hade varit en av männen bakom 1766 års betänkande rörande »lagarnas behöriga verkställighet». En mer passande person kunde kungen knappast finna för att söka upp ämbetsmissbruk och illa fungerande förvaltning. Birger Sallnäs omnämner inspektionsresorna somett exempel på att Gustav III var en fullföljare av de yngre mössornas program.^-’ Resorna under 1773 pågick från februari till juli och från september till december. Resrutten framgår av nedanstående karta. Vid flera tillfällen gjorde justitiekanslerns biträden på resan, sekreterarenJohan Adolph Spaldencreutz och kamreren Johan Friedric Pagander egna inspektioner. Örebro län ägnades en hel månad. Kammarrevisionen hade redan under 1772 haft ögonen på landshövding Johan Abraham Hamilton och låtit Pagander hålla restrannsakningar. Hamilton var själv medveten om bristerna vid länsstyrelsen och han hade därför redan under 1772 begärt hos Kungl. Majt att få en medhjälpare.^"* Mycken tid ägnades likaså landshövding Lagerbergs förvaltning av Skaraborgs län-^^ och fogdarnas arbete i Älvsborgs län. Till skillnad från Gerdesschöld besökte Liljestråle endast länsstyrelser, magistrater och domkapitel och inga ting. Däremot höll han flera restrannsakningar där han komi nära kontakt med allmogen. Detta faktum, och den långa tid han
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=