254 7.2.4. Gerdesschöld träffar själv allmogen - grava missförhållanden kommer i dagen I detta avsnitt skall de tillfällen behandlas där Gerdesschöld verkligen försökte att skaffa sig förstahandsinformation om de lokala förhållandena genom att resa runt och själv möta allmogen. Justitiekanslern uppehåller sig i sina berättelser mycket vid vad han gjort för att komma i kontakt med bönderna. Förutom vid ting, sockenstämmor, uppbördsstämmor och mantalsskrivningar, säger han sig på flera ställen ha sammankallat allmogen och låtit dem visa upp sina kvittensböcker. Tyvärr har inga protokoll från sådana möten kunnat återfinnas, varför man kan förmoda att de inte heller protokollfördes. Vad som utspelade sig vid dessa sammankomster med allmogen känner vi därför enbart genom genomgångarna med landshövdingarna, och i mer allmänna ordalag i reseberättelserna. En viktig fråga är vilken tilltro man skall sätta till allmogens klagomål: var de berättigade eller tog bönderna tillfället i akt att ange fogdar somde personligen ogillade? Risken för senare obehag talar för att böndernas klagomål var välgrundade. Gerdesschöld talade själv omböndernas fruktan för ämbetsmännens »owänskap». Snarast är det toppen på ett isberg som blir synlig genom klagomålen. Gerdesschöld bedömde de klagomål han fick in och gjorde ett urval i sin rapportering till rådet. Det mesta talar för att klagomålen hade sin grund. De lokala ämbetsmännen uppmärksammades särskilt av Gerdesschöld; han hade nämligen »förmärckt, at . . . allmogen alramäst till sinnes går, när the af the mindre kronobetjente, häradsfogdar och länsmän oskjäligen blifwer trvckte och oförrättade». Överhuvud taget hade Gerdesschöld en annan inställning till resorna än sm företrädare Löwenhielm, och hans rapportering ger en annorlunda bild. Han understryker att han eftertrvckligen förmanat ämbetsmännen att fullgöra sina uppgifter och att allmogen varit mycket positivt inställd till besöken, »samt med rinnande ögon prisat Eders Kongl. Maijts faderliga omwårdnad».--^ I tre av länen framkom det inga missförhållanden; i övriga sju län framfördes mellan en och t)ugotvå anmärkningar mot ämbetsmännen. Samtliga tjugotvå anmärkningar i Kronobergs län framkom efter frågor som låg utanför justitiekanslerns frågelista. Vilka typer av klagomål rörde det sig här om? Exemplen har tagits från de tre län där flest anmärkningar kom fram— förutom Kronobergs län också Östergötlands och Västmanlands län. Vid besöket i Linköping år 1730 berättade justitiekanslern att han på vägen hade fått höra att en kronofogde hållit uppbördsstämma utanför häradet, varigenom allmogen hade betungats med längre resväg. Landshövding Lagerfelt kände inte till händelsen, men han skulle inskärpa bestämmelserna om uppbördsmöten för alla länets fogdar. De mest spektakulära missförhållandena framkom vid Gerdesschölds besök
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=