252 också att »de lidande parterna» kan ha avhållits från att påminna ämbetsmännen omexekution »af fruktan för kronobetjentens owänskap». På andra ställen framkommer emellertid att Gerdesschöld funnit att fogdarnas arbetsbörda ökat under senare år. Delegeringen av exekutionerna torde därför ha varit praxis vid denna tid. Justitiekanslern såg flera orsaker till länsmännens bristande handläggning. Förklaringarna om länsmännens partiskhet och allmogens fruktan för kronobetjäningen kan tyckas strida mot varandra, men så behöver inte vara Partiskheten kan misstänkas ha uppträtt när länsmännen inte vågade göra utmätningar hos ståndspersoner eller hos den lokala bondeeliten. (Som vi sett drog sig fogden i Västernärke för att göra indrivningar hos adeln.) Samtidigt tyder uppgifterna om allmogens fruktan för kronobetjäningen på att länsmannen i förhållande till den övervälcfigande majoriteten i sitt härad verkligen hade stor auktoritet. Antagligen berördes merparten av allmogen inte av att länsmännen försummade utmätningarna. Långt avstånd till residensstaden såg Gerdesschöld också som en orsak till misskötsel. Uttalandet är på flera sätt intressant; han gav tvdligen inte mycket för fogdens kontroll över länsmännen och hans ord tyder på en allmän uppfattning att förvaltningens effektivitet minskade proportionellt med avståndet från länsstyrelsen. För att råda bot på missförhållandena föreslog justitiekanslern landshövdingarna att beordra fogdarna och länsmännen att inge särskilda månadsdiarier över exekutionerna. Rådet tog upp frågan och 13/3 1751 utgick ett kungligt cirkulärbrev till landshövdingarna i ärendet. Sådana diarier hade varit i bruk i några län från omkring år 1730. 21 fallet. Mot kronofogdar framförde landshövdingarna klagomål på en rad punkter, utöver demsomrörde exekutionerna. Under resorna framkomatt fyra fogdar för tillfället var under åtal i de besökta länen - en för »egennytta», en för stöld och en för balans (om en fogde finns ingen uppgift). Totalt hade de besökta länen 58 fögderier, och inte mindre än 7 % av kronofogdarna stod sålunda under åtal.-' Med tanke på att ytterligare fogdar komatt åtalas under justitiekanslerns resa blir siffran ännu högre. Klagomål om balanser framkom i flera fall. Frågan om fogdarnas balanser var naturligtvis i första hand en sak mellan krona och fogde, men man kan misstänka att ämbetsmän som visat sig vara ohederliga gentemot kronan, sannolikt också var en belastning för allmogen. Att de hatfe svårt med redovisningen måste i sig ha vant ett incitament för dem att försöka täcka sina förluster med allmogens medel. I Västerås meddelade landssekreterare och landskamrer att den nytillträdde landshövding Friesendorf, som inte var närvarande vid mötet p.g.a. opasslighet - han höll sig vanligen borta när justitiekanslern dök upp - hade vidtagit kraft-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=