250 Man måste även här, liksom rörande besöken vid länsstyrelserna, fräga sig om det kan finnas någon särskild orsak till frånvaron av klagomål. Fanns det hinder för allmogen att framföra sina klagomål vid tingen? Gerdesschöld framhåller att det varit »en myckenhet med rättsökande parter och allmoge tillstådes» vid tingen, men protokollen ger dessvärre i de flesta fall inga upplysningar omdeltagandet.'^ Kan närvaron av traktens lokala ämbetsmän ha avhållit allmogen från att framföra klagomål? Fogdar och länsmän deltog vid de flesta ting och landsfiskalen var närvarande vid hälften av de ting där inga klagomål framfördes - häradshövdingen deltog alltid. Närvaron av dessa ämbetsmän, särskilt fogdar och länsmän, påverkade säkerligen allmogen."* En annan möjlig orsak är att allmogen helt enkelt inte var ordentligt informerad om justitiekanslerns besök och möjligheterna att framföra klagomål. I de få fall där allmogen beklagade sig vid tingen - vilka frågor togs då upp? Klagomål mot skjutsningen framkom vid två tillfällen år 1730. Små hemman skulle ha drabbats lika hårt somstora, och de avlägset boende hade fått mycket långa resvägar. Justitiekanslern inskärpte att allmogen inte fick ta saken i egna händer, utan måste vända sig till kronobetjänterna om de hade skäliga klagomål. Missförhållanden av större vikt framkom indirekt i Malung då allmogen angående ämbetsmännens uppförande svarade sig »ej hafwa orsak at klaga, särdeles som häradzskrifwaren efter undfången befallning, till större redighet nu jembwähl begynt debitera deras quittenceböcker». Samma sak framkomi Nås. Häradsskrivaren i Västerdalarna hade sålunda tidigare inte debiterat kvittensböckerna, vilket var ett allvarligt fel. Utan debiteringen hade inte bönderna svart på vitt hur mycket de skulle betala, c)ch fogdens kvitteringar kunde inte heller kontrolleras. Gerdesschöld fann vid sin rundresa i Kopparbergs län att de lokala ämbetsmännen inte hade några klagomål över allmogen. Just i Dalarna var allmogens uppträdande naturligtvis en särskilt intressant fråga. Man kan föreställa sig justitiekanslerns spända förväntan inför sin resa i upprorsbygderna. Lättad kunde han rapportera: [jag börj »inte underlåta . . . berätta, at på alla ställen . . . hafwa ämbetsmännen, presterskapet och kronobetjente nu mera [min kursivering] enhälligt lämnat inwånarne och allmogen thet goda loford, at the för höga öfwerheten och hela thet kongl. huset wisa all underdånig lydnad och trohet». Att han lyfter framfrågan om troheten till kungahuset förvånar inte, eftersom dalabönderna 1743 kraftigt hade motsatt sig valet av tronföljaren Adolf Fredrik. Gerdesschöld gjorde en intressant koppling mellan god lydnad och stor andel ståndspersoner av befolkningen: »warande ... uti Kåpparbergs län, hwarest i synnerhet uti dalarne, eij många ståndspersoner äro boende, så god subordination, som någor annorstädes».'^ I fyra av de tio besökta länen hade landshövdingarna klagomål mot länsmännen. Wennerstedt i Falun hade funnit att länsmännen misskötte utmätningarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=