242 maktskillnaderna verkar ha varit så stora att bönderna i vanliga fall var passiva — och därmed återspeglas läget i källmaterialet som konfliktfritt — men att de under trycket av materiell nöd och fr a med dalaböndernas uppror för ögonen plötsligt reagerade häftigt och riktade omfattande krav mot kronan bl.a. på skattesänkningar. Den internationella forskningen har utpekat uppbörden som ett centralt konfliktfält mellan bönder och statsmakt, och som en av de viktigaste orsakerna till missnöje och uppror bland bönder under ancien régime. Detta har här till fullo bekräftats. Det senfeodala samhällets grundläggande konflikt om räntan och andra pålagor - med både statsmakt och ämbetsmän som ränteägare - har framträtt med skarpare konturer när bönderna samtidigt drabbades av produktionsförluster och högre krav. Men i linje med konstaterandet ovan om en i grund och botten mild restantiepolitik kan man ändå hävda att statsmakten vid slutet av frihetstiden vilade på en annan bas än tidigare och att det finns tecken på att nya intressen förmådde göra sig gällande. Resultaten antyder en viss återgång till en starkare statsmakt under gustaviansk tid - men för att i denna fråga kunna dra några säkra slutsatser krävs ytterligare undersökningar vid senare tidpunkter under denna epok. I både kapitel 5 och 6 har förvaltningens eget efterlämnade arkivmaterial utgjort huvudkällan för analysen. Resultaten från undersökningarna skall nu i nästa kapitel konfronteras med ett extraordinärt källmaterial - från justitiekanslerernas inspektionsresor — för att se om bilden står sig eller om den skall korrigeras.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=