7 Utnämningarna görs av överordnade ämbetsmän, och ämbetsmannakollektivets kontroll över tillträde till ämbetena kan bli stark. Kravet på teoretisk utbildning stegras ofta genomatt särskilda examina krävs för tillträde till förvaltningen. Ett viktigt ändamål med utbildningen är inlärning av förvaltningens generella regler, i första hand formerna för förvaltningen. De höga utbildningskraven och ämbetet som en heltidssyssla innebär att ämbetet blir ett livskall, eftersom klättrandet i karriärstegen måste påbörjas i tidiga år. En viktig sida av ämbetsmannens ställning är den disciplin han är tvungen att underkasta sig - en trohet inte mot överordnade personer utan mot regelsystemet. I en »ren» byråkrati utgår ämbetsmannens ersättning i en fast penninglön. När lönen istället bygger på att han får nyttja förmåner somegentligen tillkommer härskaren (den styrande makten) - såsom skatter, tjänster eller brukningsrätt - talar Weber om en »prebendal» ämbetsorganisation. I den rena byråkratin är lönens storlek relaterad till platsen i ämbetshierarkin, som även ger en bestämd social status, bl.a. i form av ett rangsystem. Ytterligare en markering är särskild lagstiftning rörande ämbetsmannens person. Mot att ämbetsmannen underkastar sig ämbetet som ett livskall garanteras han en trygg tillvaro, vilket inbegriper pension på ålderdomen.’^ Begreppet ’byräkratisering’ står för den process varvid förvaltningen närmade sig idealtypen för en rationell byråkrati. För Weber hör den rationella byråkratin samman med den massdemokrati som hade växt fram under 1800-talets andra hälft och med de moderna kapitalistiska företagen. Ibland talar Weber också om den moderna byråkratin. Min användning av begreppet senfeodalism och modern förvaltning innebär ingen logisk motsättning eftersom motsägelsefullheten i begreppen senfeodalismoch modernitet hade sin direkta motsvarighet i denna epoks verklighet. Historiskt framvuxna samhällsstrukturer levde sida vid sida med strukturelement som verkade dynamiskt och i ett senare skede komatt få mycket stor betydelse.’^ Men Weber diskuterar också byråkratiska tendenser under tidigare skeden. Han hävdar bl.a. att byråkrati vanligen hänger samman med en utvecklad penningekonomi. Den »moderna» statens framväxt under medeltiden sätter han i samband med byråkratiska tendenser. Under alla epoker har härskaren (kronan) kunnat få en starkare position gentemot feodaladeln om ämbetsmännen var vad Weber kallar »plebejer», dvs. personer som saknat sådan egendomsom medförde hög social ställning. Under den tidigmoderna perioden är juristernas plats i förvaltningen ett tydligt exempel på detta. (Somjag utrett ovan var dock monarken i grund och botten beroende av feodaladeln.) Weber ser, vilket är av särskilt intresse här, en särskild koppling mellan byråkratin och de politiska ståndens framväxande och maktställning. Vi kan sålunda konstatera att Weber räknar med glidande övergångar och inslag av byråkratiska tendenser under vad han på ett ställe kallar den »förbyråkratiska» tiden.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=