230 Fogden ålades i flera brev att rapportera om effekterna av upproret: bl.a. krävde landshövdingen en förteckning över hur stora summor som upprorsmännen hade tvingat till sig av kyrkornas medel och hur mycket vapen som hade tagits ur förråden.-^* Som vi sett anmodades socknarna att komma in med sina förklaringar och nädeansökningar till Kungl. Majt. Redan innan den vikarierande landshövdingen Malmer hade hunnit till Falun kunde landssekretaren och landskamreren 5/7 meddela att Tuna och Gagnef pä sockenstämmor hade satt upp böneskrifter - vid det laget hade förbudet mot allmogens egna sockenstämmor ännu inte gätt ut, men fogde och länsman (eller vice länsman, somtycks ha förekommit i fögderiet) var med största sannolikhet med. Man efterlyste egna exemplar av Kungl. Majts brev rörande upproret och bad att fä hem sina fångar. Breven har inte återfunnits, men kraven tyder pä att sockenborna ännu inte hade intagit den underdåniga hållning som framkommer i senare brev. Fogden och hans länsmän hade all anledning att fortsätta att hälla ett noga öga pä allmogen. St. Tuna socken uppvaktade sedan redan före 4/8 Malmer för att fä reda pä namnen pä »uphofsmännen» — vilket onekligen skulle underlätta gripandet. Antagligen hade myndigheterna detta inte helt klart för sig utan hoppades pä allmogens medverkan. Under trycket av inkvarterade soldater kanske man kunde fä bönderna att ange varandra. Böneskrifter frän Gagnef och St. Tuna är belagda. I slutet av augusti komde tillfångatagna upprorsmännen tillbaka. Vice landshövding Malmer företog egna resor i länet, bl.a. till Gagnef, där oron inte riktigt ville lägga sig. Bönderna var ännu inte sä »spakfärdiga» som rådet kunde önska. I början av augusti besökte Malmer kvrkoherde Wallman. Flan ansåg att läget nu i stort sett var lugnt, men han oroades av att flera hundra bönder några söndagar hade samlats utanför kyrkan några timmar innan gudstjänsten. Allmogen kringgick därmed formellt förbudet att använda sig av sockenstugan som samlingslokal. Malmer menade att Wallman skulle ta med sig sm kaplan, gä in bland bönderna, berömma dem för att de kommit sä tidigt till »Guds huus» och sedan låta bönderna »examineras och informeras i Cateckesen». Rådet vann förståeligt nog ingen större entusiasm hos kyrkoherden som bara för några veckor sedan av samma bönder hade tvingats med i upprorsföljet. Malmer rapporterade till Kungl. Majt att »probsten ogillade wähl icke thetta gifne råd, men sade dock att han ville täncka derpä». Efter ytterligare ett besök av Lagercrantz trupper uppe i de övre dalasocknarna under hösten 1743 avklingade aktiviteten. I november gav Kungl. Majt order att efterforskningarna skulle avslutas. Men så sent somi januari 1744 fick samtliga fogdar i länet order att noga övervaka allmogens rörelser. 24C 241 Som vi sett i avsnittet om uppbörden beviljades dalallmogen i mars 1744 atistihid med återbetalningen av ’utpressade’ pengar frän kv'rkor och kronan till efter höstens skörd. Johan Persson behöll, trots turerna kring upproret, sin auktori-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=