229 männen hade själva varit utsatta för allmogens tvång och deras känslor måste ha varit laddade inför de församlade undersåtarna som låtit sig drivas så i ’fördärvet’. De ord som allmogen skulle delges från Stockholm var bitvis mycket hårda. Det första kungliga brevet efter att upproret besegrats innehöll inte oväntat i huvudsak en rad skarpa förmaningar. Dalallmogen skulle hålla sig lugn och deltagarna i upprorståget skulle bara benådas om upprorsledarna lämnades ut. Emellertid fanns också försonliga tongångar. Att kungen inte hade gett order om eld vid Norrtull motiverades med att »denne allmoge, för forne Sweriges konungar, så wäl som ock Kongl. Ma):t, altid tilförende wist en berömlig lydno och trohet». De som deltagit i upproret stämplades inte alla som förbrytare utan Kungl. Maj:t utgick från att »illwiljare och rolighetens förstörare» hade »uphitsatt» dem. Rådets argument för att sända trupper till Dalarna skulle allmogen fä sig till livs från predikstolarna. Eftersom Lagercrantz kommendermg var förlagd till St. Tuna var detta särskilt aktuellt för invånarna i Säters fögderi. Omsocknarna förhöll sig väl, och var och en utan kontakter med andra socknar inkom med sina böneskrifter skulle upprorsmännen utsikter till nåd öka. Samtidigt med de förmanande orden kombeskeden omskattelindringar iör landets allmoge. Förbudet mot att »utsända budkaflar, skrifteliga eller muntliga befallningar til allmogens sammankallande» var förenat med stränga straff: stympning, halshuggning och stegling för den som tog sådana initiativ och spöstraff och sex års straffarbete för den som vidarebefordrade budkavlar. De stränga straffen visar att rådet lade avgörande betydelse vid allmogens inbördes förbindelser under orosåren - därav förbudet mot kontakter mellan socknarna när böneskrifterna skulle sättas upp. Med stor sannolikhet var detta också en riktig bedömning av vad som hade hänt.’-'’’ börbud utfärdades mot olagliga sammankomster. Allmogen fick endast hålla sockenstämmor efter ansökan hos kronobetjänten med en redovisning över vilka ärenden man tänkte behandla. Det var endast tillåtet att ta upp sådant som rörde kyrkan och prästgården. Präst och sexmän skulle alltid delta i stämman. Allmogen tilläts dock att använda sockenstugan i samband med gudstjänsterna omdet var dåligt väder." Landshövdingens order till Jacob Berg att åtala upprorsledare har inte satt några spår, men det är troligt att dessa ställdes inför de olika kommissionerna som arbetade efter upproret. När Berg tillsammans med övriga fogdar i länet 5/8 fick en order att låta gripa upprorsledarna motiverades detta med att trupperna då skulle kunna dras bort. Under sommaren kom en rad efterlysningar som skulle kungöras i kvrkorna. Fogden fick även order att noggrannt övervaka alla resande."'' Redan efter en vecka fick Berg order att sondera stämningarna i fögderiet. Man var från myndigheternas sida inte alls säker på att allmogen skulle hålla sig stilla eller omdet fanns hämndlystna stämningar. Sh
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=