227 dem. Johan Perssons status som bonde var ifrågasatt inom bondeståndet oeh vid mötet i Falun 2/3 hade ett av kraven varit att han skulle förpassas från riksdagen. Tullnären Wadström omtalar att allmogen i Säters socken vid pingsthelgen försökte tvinga honom att ställa upp som anförare. För att riktigt skrämma honom visade en bonde en ’svart’ lista över högt uppsatta personer som han antydde skulle avrättas.'’'’ Att bönderna själva höll sockenstämmor var olagligt, men myndigheterna hade under 1742 och 1743 vid ett flertal tillfällen tvingats att tolerera detta. Fogden fick 28/5 landshövdingens samma dag utfärdade allmänna uppbrottsorder. Han fick order att omedelbart låta kungöra ordern, och han antecknade också i diariet »k 6 afton m. samma skied expedt, och afsendt . . . med expra:sses». Nytt samlingsdatumutsattes till 8/6. Dagen därpå — söndagen 29/5 - lästes ordern upp frän predikstolen i fögderiets kyrkor. Vid sockenstämman i St. Tuna samma dag lyckades Johan övertala allmogen att följa landshövdingens befallning. Det faktumatt en av generalerna, Buddenbrock, hade dömts till döden i mitten av maj, kanske bidrog till böndernas beslut. Av efterföljande händelser torde man dock kunna sluta sig till att meningsutbytet var hätskt. Motståndarna menade fortfarande att man skulle invänta de övre socknarnas beslut. Kronofogden vågade enligt Johan Perssons berättelse inte närvara vid stämman, utan stod utanför fönstret »att höra hvad ända det skulle taga». Soldaterna, som höll sig kvar vid kyrkan, skall ha blivit förbittrade över beslutet och uppträdde hotfullt mot Johan.’’*’ Redan samma kväll bör)ade socknen förbereda soldaternas avtågande. På måndag morgon reste Johan mot Stockholm, vilket visade sig vara i sista stund. Samma dag påbörjades häradstinget i kronofogdens närvaro. Den församlade tingsmenigheten beslutade att skicka upp ett ombud till Leksand. Här mottog denne upprorsbudkavlcn från Mora. Han återvände och skickade 4/6 ut en budkavel med tillägg om att post och gästgiveriskjuts skulle upphöra och alla resande stoppas. Alla socknar i den södra delen av länet uppmanades att skicka representanter till Falun för överläggningar. Söndagen 5 juni - jämnt en vecka efter landshövdingens avmarschorder — kungjordes dalkarlarnas allmänna uppbrott mot Stockholm från predikstolen i St. Tuna. Många bönder, som av sin egen riksdagsman hatfe övertalats att besluta om soldaternas avmarsch vände sm vrede mot Johan Perssons anhöriga och vände upp och ned på hans gård. Den 7 juni avbröt man det pågående tinget eftersom alla nämndemän »önskade at få färdas hem och see efter sine huus och angelägenhet» eftersom »menigheten ifrån dahlarne är i rörelse och en del theraf redan kommit öfwer Båtsta färja». Fogden hade då redan lämnat tillställningen. När upproret nu väl rullade igång började allmogen i Gagnef att dra öronen åt sig. Till det möte somägde rumi Leksand 5/6 skickade man deputerade först »efter stränga hotelser». St. Tuna bör också ha varit representerat. Den 4 juni ankom budkavlen från St. Tuna till Säter.Den 5/6 hölls socken225 227 22S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=