RB 48

225 I Leksand var fögderiers tre socknar representerade. De deltagande socknarna lovade att inte skicka ut några soldater innan Leksand gav order om detta. Johan Persson misshandlades och hindrades från att tala. Alla visste att han varit delaktig i krigsförklaringen och att han var motståndare till upprorsplanerna. Kronofogden Berg hade på landshövdingens befallning infunnit sig. Han hotades av de församlade, men klarade sig helskinnad. fysiska hot som Berg här, liksom senare så många andra ämbetsmän upplevde, är en orsak till att han valde att ligga lågt och sedan höll sig undan när upprorsföliet tågade 217 ivag. Bara nio dagar innan den till 30/4 utlysta samlingen på Borggärdet skrev landshövdingen ett missmodigt brev till Berg med uppmaning att sätta upp soldaterna. Han betvivlade att det skulle komma några soldater. »Huru motwillige jag funnidt en stor om icke större dehlen av then indelte allmogen . . . at . . . låta marchera sina soldater till Wästerbottn».-'^ Den 27 april skulle Gagnefs och St. Tunas soldater samlas på »Tuna wall» och vid Naglarby i St. Tuna, medan Säters soldater efter samling vid Dalsbyn i Säter skulle marschera upp till Naglarbyn samma dag. I ett brev, daterat i Falun 29/4, beskriver Berg för Wennerstedt vad som hände. Troligen hade Berg själv varit på plats i St. Tuna, eftersom han inte omnämner några rapporter från socknens länsmän. Etagen före hade han varit tillbaka i Falun och gett landshövdingen en kortare muntlig rapport.Av Bergs redogörelse framkommer att allmogen i Säter och St Tuna varit delad i två läger och att de revolterande i viss utsträckning tvingade övriga med ett begränsat våld. Från Gagnef kom »hwarken knekt eller bonde, icke eller ifrån Säthers socken». Från Gagnef finns inga uppgifter om inre splittring bland allmogen, vilket antagligen speglar stämningarna i denna socken stam var mer orienterad mot de övre socknarna och särskilt mot Leksand. Socknen låg något avsides inomfögderiet och hade bara ett fåtal ståndspersoner. I St. Tuna hade folk »hindrat soldater at gå til sambleplatsen, och de som anr länt, [var till] större dehlen utan gewähr och mondenngar». Det är inte säkert att togden uppfattade läget helt korrekt, men det är t\ dhgt att folk hindrade soldater som skickats av sina rotar - från många rotar kom antagligen inga soldater - och på andra håll vägrade rotarna att ge soldaterna utrustning. Andra soldater fråntogs sin utrustning av de församlade bönderna. Den protesterande allmogen menade att man inte skulle »släppa sina soldater, förän öfra Dahllaget utreder sina», en uppfattning som även framfördes i Gagnef. Från både Gagnef och Säter hade Berg fått rapporter från länsmännen som berättade att inga förmaningar hade h)älpt. l.änsman Petter Wallin i Säter berättade att de båda uänificicniäfincH Hans Andersson och Lars Göransson, som senare utpekades som allmogens anförare, hade försökt övertala bönderna att skicka iväg sina soldater.’-^ »Allmogen . . . hade . . . mangrant af hvvar)e by, kommit tillstädes» till klockaren, som tillika

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=