222 talets nödår hade inledningsvis de lokala ämbetsmännen hand omhanteringen av undsättningsspannmålen, men efter omfattande missnöje avsattes de av landshövdingen från dessa uppgifter. Istället skötte fr.o.m. 1773 präst, nämndemän och några ståndspersoner hanteringen medan sockenstämman fattade de formella besluten. 6.3.4. I allmogens våld — Dalupproret och ämbetmännen Här är avsikten att göra en analys av upprorsåren 1742—43 1 Säters fögderi med tonvikt på ämbetsmännen. Hur förändrades deras uppgifter? Påverkades deras relationer till allmogen och till länsstyrelsen? Vilka maktresurser hade de att stödja sig på?'°' Utvecklingen på länsnivå måste i viss utsträckning tas med i bilden. Det faktum att det på våren 1742 länge var lugnt i de centrala delarna, t.ex. i Säters fögderi, kan ha förlett landshövding Albrecht Lindcreutz till en alltför optimistisk lägesbedömning. Rotarna ålades under våren att ersätta hela 500 man som blivit kvar i Finland, de flesta redan från krigets första veckor. Detta väckte stort missnöje. Inför överskeppningen till Finland utbröt myteri i Stockholm bland dessa rekryter. Vid samma tid skickades budkavlar från Leksand om att dalallmogen skulle hålla sig beredd för avmarsch mot Stockholm i maj.‘°‘ Under det första halvåret 1742 präglades kronofogde Bergs verksamhet av rekryteringen och avmarschen mot Stockholm. Detta medförde en anhopning av ärenden: 78 % av de 127 skriftliga befallningarna under året inkom t.o.m. juli. Rotarna hade stora svårigheter att ersätta de döda soldaterna vilket framgår av att utpekade personer vägrade att godta knektkontraktets ersättning. Fogden och länsmännen fick under våren många order om efterlysningar av folk somhöll sig undan från rekryteringsmöten och mönstringar. Under vintern 1742 cirkulerade uppmaningar att allmogen borde ta saken i egna händer. Berg fick order att förhöra en kapten Elfving som skulle ha lämnat allmogen 4.000 gamla gevär.Svaret tdl landshövding Lindcreutz har mte återfunnits, men antagligen rörde det sig om ryktesspridning. Fogden fick flera liknande muntliga befallningar och han delegerade även dessa till länsmännen. Eftersom landshövdingen måste lita till fögderitjänstemännens uppgifter, tvingades dessa in i rollen som informatörer. Detta var en av deras grundläggande uppgifter, men eftersom det handlade om allmogens mer eller mindre brottsliga förehavanden får man anta att relationen dem emellan förgiftades. Samtidigt måste vi ha i minnet fogdens arbete med undsättningsspannmålen - som kan ha väckt både positiva och negativa känslor - och vi vet också att Berg själv lånade ut säd ur egna förråd. Han gick i borgen för bönder vid lån ur Bergslagens magasin och hos en handelsman i Falun. När upproret var krossat på sommaren 1743 var den kuvade allmogen beredd att framhäva Bergs om203
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=