6 Therborn har problematiserat begreppet. Han menar att man måste ta en inre utveckling inom statsmakten - överbestämd av samhällsförhållanden - i beaktande omman vill undersöka klassdominansens utformning.'''* De båda utgångspunkterna - konfliktperspektivet med senfeodalismen och Webers idealtyper kring förvaltningen - används som två strålkastare somfrån olika håll får belysa avhandlingsproblematiken. Webers idealtyp om den rationella byråkratin hänger nära samman med hans resonemang kring legal auktoritet.*^ I sin användning av begreppet »Herrscbaft», som brukar översättas med auktoritet lägger Weber innebörden »sannolikheten för att en bestämd befallning åtlyds av en viss grupp människor». Den legala auktoriteten är en av Webers tre idealtyper för legitim auktoritet. De övriga tvä är den karismatiska och den traditionella. Kriterierna för den legala auktoriteten sammanfaller till stora delar med idealtypen för den rationella byråkratin. Den legala auktoriteten'wAzr pä lagar och bygger pä att samhället genomsyras av en inställning att lagar rörande samhällets alla områden kan stiftas och avskaffas. Lagstiftningen sker genom en formellt korrekt lagstiftningsprocess. Ytterligare kriterier är att förvaltningen har en rationell struktur indelad i sakavgränsade kompetensområden och karaktäriseras av formrationalitet i förvaltningspraxis. De fackutbildade ämbetsmännen är valda eller formellt utnämnda och har sitt ämbete som profession. Samhällsmedlemmarna åtlyder lagar och ämbetsmän pä olika befattningar men intepersonen ifråga som råkar sitta pä en viss post.*' Weber sätter upp sex kriterier för den rationella byråkratin. Med »rationalitet» avser Weber närmast kalkylerbarhet, förutsägbarhet och regelbundenhet. Han talar också omden »moderna» byråkratin, eller ibland bara ombvräkratin.’’ 1. fasta sakavgränsade kompetensområden 2. utvecklad ämbetshierarki 3. skriftliga dokument och arkiv som grund för ämbetsutövningen 4. ämbetsverksamheten förutsätter teoretisk utbildning 5. ämbetet kräver ämbetsmannens hela tid 6. ämbetsutövning pä grundval av generella regler Det viktigaste kriteriet är att förvaltningen utövas efter eti generellt regelverk. I Webers rationella byråkrati är formrationaliteten viktigare än målrationaliteten i myndighetsutövningen. De generella reglerna skall sä långt möjligt tillämpas pä samma sätt oavsett de specifika förhållandena och vilken person som ämbetsmannen har att göra med (likhet inför lagen är en viktig sida av Webers byråkrati).-^^ Weber uppehåller sig särskilt kring ämbetsmännens ställning (punkterna 2, 4 och 5). Med den utvecklade hierarkiska strukturen följer fasta karriärvägar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=