220 De deputerade på länsnivå tycks endast ha sammanträtt en gång under 1773. Vid fördelningen av 4.000 tn utsäde representerades bondeståndet av en fjärdingsman från St. Tuna och en nämndeman från Rättvik. Dessutom hade många fullmäktige för socknarna i »dahlarne» mot föreskrifterna beviljats rätt att närvara. Detta tyder på att de på eget bevåg infunnit sig i Falun och tvingat till sig tillträde vid överläggningarna. Hur diskussionen gick framgår inte, endast att flera jämkningar gjordes mellan socknarna. Säters fögderi tilldelades nu 860 tn.''" Återbetalningen av spannmålslånen drog ut på tiden under många år. Under 1740-talet låg centralmakten länge lågt med uppmaningar om mdrivning. Statskontoret uttryckte ännu i augusti 1744 sin förståelse för att fogdarna i Kopparbergs län inte börjat kräva in något av 1743 års spannmålshjälp. Nu menade man dock att det var dags eftersom länet hade fått en god skörd. Vid häradstinget i maj 1744 i St. Tuna berättadeJacob Berg att ingenting ännu hade betalts av lånen för 1742 och 1743. Hur han tänkte gå till väga vid indrivningen framgår inte, men han ville vid tinget få ett intyg om att den säkerhet där sockenborna »alla för en och en för alla» gick i borgen hetvdde att »hufwud giäldenären . . . först giälder af sin egendom så långt then . . . förslår, therefter soknemännen åtagit at fylla hwad som kunde . . . brista». I november 1744 påpekade Berg vid Gagnefs ting att inte heller bär någonting var betalt av 1742-43 ars spannmålslån och begärde samma intyg från rätten som i St. Tuna. Eftersom landsböckerna fram till 1 745 saknar räkningar över spannmålslånen går det inte att följa takten i återbetalningen. Först 1754 fick länsmannen i Gagnef utmätningslängder för resterande spannmålslån från åren 1743-45. Av de bevarade separata spannmålsräkningarna för länet framgår att man i Ovansiljan ännu år 1760 inte hade betalat av lånen.'''- Om återbetalningen drog ut på tiden under så många år innebar detta att lånen i praktiken hade fungerat som ett rent understöd. Från senhösten 1772 började statskontorets respektive landskontorets uppmaningar om redovisningar av tilldelningarna göra sig påminda med viss regelbundenhet.'''-' Inbetalningarna gick mycket trögt under åren 1772-73 vilket med tanke på allmogens ekonomiska situation mte är särskilt förv ånande. Kronofogde Fahlstedt betalade under år 1772 endast in 388 dsmav en spannmålsskuld uppgående till 28.949 dsm. Att fogdarna däremot inte brvdde sig om att lämna in redovisningarna är anmärkningsvärt - ännu i ma) 1775 saknade statskontoret länets räkning över 1772 års undsättningsspannmål. F'ogdarna i Dalarna fann att de haft så mvcket extraarbete med undsättningsspannmålen att de via landshövdingen sökte om särskild ersättning hos Kungl. Majt för besväret. Detta avslogs.'''■’ Gentralmakten insåg snabbt problemen med indrivningen. När skörden på nvtt slog fel 1772 anbefallde rådet att den skulle ske med varsamhet; bl.a. fick
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=