5 principiellt likartat förhållande till kronan. Skattebonden kan sägas ha »ägt . . . »rätten att betala skatten av jorden till . . . jordens ränteägare, dvs. till kronan» (Lars Herlitz).'"* Kronans ämbetsmän - varav många var adliga - stod indirekt i samma relation till bönderna som frälseägarna eftersom kronans inkomster till största delen användes för deras avlöning. Efter reduktionen var denna ’indirekta’ relation ganska ’direkt’ för alla de ämbetsmän som genom indelningsverket hade sin avlöning från bestämda bönder. Hit hörde främst officerarna vid de indelta regementena men också de flesta övriga regionala och lokala ämbetsmän - bl.a. de somskall undersökas här. Att officerarna betraktade bönderna som ’sina’ framkommer när de i riksdagen vid några tillfällen begärde tillstånd att själva få av- och tillsätta dem.'^ Politiskt sett behöll adeln sin dominans (bl.a. fastställd i grundlagarna), men vissa borgerliga grupper utgjorde också viktiga statsbärande skikt. Bondeståndet (dvs. skatte- och kronobönder) var representerat i riksdagen men spelade länge en andraplansroll. Ståndet hade inflytande på bevillningarna och beviljade vid flera tillfällen höjningar. Bondeståndets närvaro i riksdagen förändrade inte statsmaktens grundläggande karaktär under frihetstiden - statsutgifterna gick alltfort till största delen till krigsmakten (över 60 %).'^ 1.1.3. Senfeodala ämbetsmän mellan Webers idealtyper Det är välkänt att Max Weber ägnade stor uppmärksamhet åt förvaltningens karaktäristika och utveckling. Den fortgående byråkratisering som Weber menade sig kunna följa i den västerländska historien var för honom tillsammans med kapitalismens framväxt det viktigaste elementet i den process där rationalitet får en allt större betydelse i de allra flesta sociala och samhälleliga förhållanden. Jag kommer i avhandlingen att använda mig av Webers idealtyper för en rationell byråkrati och för en ståndsprägladförvaltning. Det finns flera skäl att använda både Marx och Weber för att belysa avhandlingens problemkomplex. För det första vdl jag understryka att den historiematerialistiska utgångspunkt som jag har valt att anknyta till är allmänt hållen och har flera beröringspunkter till andra forskningstraditioner med ett tydligt konfliktperspektiv. Detta menar jag finns hos Otto Hintze, den moderna absolutismforskningen, den nyare tyska forskningen om böndernas möjligheter att göra »motstånd» och forskningen inomprojektet »Centralmakt och lokalsam17 hälle». För det andra har marxister alltid haft problem med att få in förvaltningen i sina teorier. Marx skrev själv mycket lite om detta och var allmän i sina utsagor; härifrån kommer synen på staten och dess förvaltning som »den härskande klassens redskap». Marxisterna har generellt sett ägnat liten uppmärksamhet åt samhällsformationerna före kapitalismen. Moderna marxister som Göran
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=