208 sade sina underlydande först efter att S)älv ha blivit utsatt för hot uppifrån t.ex. om att restrannsakningar skulle hållas i länet av kammarkollegiet, kammarrevisionen och statskontoret. Om landshövdingens uppgifter från 1771 stämmer skulle sådana restrannsakningar hållas i hela landet. Kronofogdarna borde nu »anwända all möjelig drift» för att få m medlen. Tanken på restrannsakningar med folk från Stockholm oroade Cederström och han begärde därför att alla fogdar med kort varsel skulle skicka in restlängder. Men landshövdingens återkommande varningar tycks inte ha förbättrat situationen nämnvärt. Han återföll s)älv ofta i en mildare attityd där han visade förståelse för problemen. En ny satsning gjorde han i februari 1773 då han meddelade att justitiekanslern fått i uppdrag att granska restantierna och den lokala förvaltningen. Länsstyrelsens kontroll över uppbörden under 1770-talet imponerar inte. Så konstaterade t.ex. länsstyrelsen på hösten 1773 att lagmans- och häradsshövdingeräntan inte hade levererats på ett korrekt sätt på flera år.''' Kopparbergs län nåddes av samma centrala bestämmelser som Örebro län. Från 1772 skulle sockenstämman, vid sidan av tinget, vara indragen i kontrollen av restlängderna. På våren 1774 framkomatt denna ordning troligen fungerade. Bestämmelserna i kungligt brev 1773 ombetalningen av restantier och omtidsfrister för återbetalningen av spannmålslånen utfärdades som en länskungörelse. Att inte heller dessa frister kunde hållas framgår av att fogdarna på hösten 1775 fick påminnelser om cirkuläret. Om allmogen nu inte betalade skulle utmätning tillgripas. Samma hot hade landskontoret tagit till i februari 1774 då man hade konstaterat att stora delar av 1773 års kol ännu inte var levererade och att inga leveranser av äldre kolrestantier hade gjorts under vintern. i.i: 1.0 För 1740-talet går böndernas försenade leveranser av kolskatterna främst att följa i lantränteriets anteckningsböcker, men det förekom också att fogden på senvintern fick påminnelser av landshövdingen efter bergsmännens klagomål. På 1770-talet tlödar korrespondensen kring ämnet. Samtliga ar 1770-74 stötte gruvrätten på landshövdingen i denna fråga. Så fick t.ex. Ingel Fahlstedt i slutet av februari 1770 veta att det mesta av fcagdenets kol saknades vid hyttorna. Påminnelser om bristande leveranser gjordes samma år ända fram i augusti. Trots att fogdarna, med delegermg till länsmännen, i flera tall tillgrep utmät ningar tveks det ha vant mvcket svårt, ja näst mtill omöjligt, att förma allmo gen att leverera i tid. 1.'0 Det finns många belägg för att utmätningar användes för att få m restantierna. Alla belägg från Säters fögderi härrör emellertid fran 1770-talet. Med största säkerhet tillgreps också utmätningar under 1740-talet, men det torde inte vara för djärvt att anta att den svårare nöden under 70-talet, samt m\ ndigheternas återhållsamhet i kraven gentemot den revolterande dalallmogen under 40-talet, förklarar huvuddelen av skillnaderna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=