207 böndernas betalningsförmåga kan tyvärr aldrig tas fram. Det enda vi med säkerhet kan fastslå är att skattebetalningen radikalt minskade under rådande missväxt. Orosåren 1742 och 1743 uppvisar landshövdingens befallningar till kronefogde Berg samma mönster. Under häda åren förelåg framtill försommaren avmarschorder för de nyrekrvterade soldaterna ur Dalregementet. Ett flertal hrev handlade därför omvakanta rotar, munderingen och avmarschen. År 1742, dä balansen trots allt höll sig pä en låg nivå, fick Berg flera päminnelser c^m bevillningen. Landshövdingen var i sm tur utsatt för press frän Stockholm, sä komt.ex. en kunglig orefer omallmän restantieindrivning under våren 1742.''*^ Detta tycks inte ha hjälpt. I juli hade ingenting betalts in av löneoch betalningsavgiften (en viktig bevillning) i länet. Enligt bestämmelserna skulle vid det laget redan hälften av medlen ha varit levererade. I Bergs fall framkommer dock att det inte var nödåren som var orsaken. Rent individuella förklaringar kan finnas dolda bakom allmänna trender. Berg hade nämligen inte fått någon uppbördsbok av häradsskrivaren över dessa medel. Naturligtvis är det besynnerligt att han hade underlåtit att påminna häradsskrivare Lars Limberg om detta inför uppbörden, eftersom denna bevillning hade utgått under alla år som han hade varit fogde sedan 1732. Problemen kulminerade under 1743. Det är ingen tillfällighet att landshövdingen valde att ligga lågt i sina krav mot fogden och allmogen under det första halvåret 1743 då missnöjet successivt stegrades till öppet uppror. Berg fick en enda påstötning om indrivning. När upproret väl var nedslaget kände myndigheterna sig säkrare i sadeln. Ett flertal påminnelser om indrivning följde. Landskontoret konstaterade att fogden nästan inte hade betalt in någonting för mantalspenmngskolen som skulle ha levererats på det sista vinterföret. Av brevet framgår inte om det var bönderna som hade försummat sina kolleveranser eller omansvaret låg hos fogden. Berg hotades med åtal omhan inte betalade in medlen.''' 130 Kronan drev efter krossandet av upproret en politik som kombinerade hårdena sidan skattekrav och en militär straffexpedition, å andra het och nåd. A s1 da n ska11ebefri e1 s er. 1770-talets bild av uppbörden liknar 40-talets, men det finns fler exempel på fenomen som bara skymtar under den tidigare perioden. Till delar speglar nog detta det bätrre källmaterialläget, men säkerligen också att nödåren slog så mycket hårdare mot uppbörden. Det finns flera order till fogden om att gå tramhårdare mot bönderna bl.a. genom åtal. Jämfört med sin ämbetsbroder i Örebro var landshövdingen i balun utsatt för mer direkta påtryckningar från andra myndigheter. Gruvrätten beklagade sig ofta över att bergsmännen inte fått skattekolen. Detta utnyttjade han mot de underlvdande. I-rån 1770-talet finns många exempel på att landshövding Cederström pres
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=