205 Di.ii^ram6: 5. Bcliållna debiterade skatter (stapelns höjd) och balanser vid uppbördsärets slut 17411 745 oeh 1 770-1 775 i Sliters fögderi. 25000 >, 20000 4J Ii E st M ^ 15000 - iiin «—H ■H M 10000 - U 5000 4itrs iG 0 n o CM m * * r- r- r* r- r- r-' <NI r- r- r- r- r- p- r- r* r- rKälla: ULA, Koppb LKO E V:6, 9 (Summariska räkningar). DBalanser S Behållna debiterade skatter * minimitelc^ Anm: 1740 och 1741 års summariska räkningar skadade och lånas ej ut. 1742 saknas. Siffrorna för 1741-42 bygger på t^ipgifter oan äldre balanser i 1743 års räkning och är därför minimisiffror. 1744 års räkning saknas, men uppgiften framkcmmer i räkning upprättad 1745 över Bergs balans. Nu till slutsatserna av de kvantitativa analyserna av balanserna. Ökningarna i törhållande till ’norniakåren’ är tydliga knss\mtoin. Mest iögonfallande är skillnaden i balansnivcå mellan 1740- och 70-talen. Krisårens siffror är ungefär dubbelt så höga för den senare perioden. En slutsats som ligger nåra är att avskaffandet av fogdens avräkmngsmöten med bergsmännen någon gång mellan 1745 oeh 1770 ledde till ökade förseningar. Mot resonemanget talar att ökningen har en parallell i Västernärke. I huvudsak speglar istället siffrorna att den ekoni>miska krisen kring 1770 var kraftigare - bergsnäringen hade även drabbats av en kraftig tillbakagång under 1760-talets slut. Dalupproret och 1740-talets nödår inverkade också på uppbörden men inte alls i samma utsträckning. Tack vare att det finns siffror för ’normalår’ på 1730talet med en balansdel kring 9 "/o, kan man fastslå en kraftig ökning av balanserna, hör att de ännu 1741 och 1742 låga balanssiffrorna stämmer talar att landshövding Eindereutz ar 1740 berömde kronofogde Berg.'’’ börklanngarna till att siffrorna ändå låg högre ån i Västernärke kan vara flera: för det första vet vi att balansnivaerna redan under normala omständigheter låg högre i Säter, för det andra var Dalarna särskilt drabbat av 1740-talets knsfenomen, och för det tredje drabbades Jacob Berg av en balans.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=