4 somhärskande klass. En »lokal feodalränta» uppburen av feodalklassen, avlöstes av en »central feodalränta» (Porsjnev) uppburen av kronan genom skattesystemet. Anderson ser absolutismen som »en omorganiserad och revitaliserad mekanismför feodalt herravälde» Statsmakternas nya uppgift att via skattesystemet sköta viktiga delar av omfördelningsfunktionen i samhället talar för att denna period (ca 1500-1800) bör betraktas som enfas med särskilda karaktäristika. Kronans roll somde härskande klassernas redskap blev tydligare och dess makt stärktes kraftigt. Statsmakten kunde bäras upp av allianser mellan grupper av adeln och borgerliga intressen; där dock de förra hade det avgörande inflytandet. Med det valda feodalismbegreppet blir det naturligt att tala om ett feodalt samhälle även när statsmakten är stark och skatterna utgör ett väsentligt inslag i omfördelningen. På detta sätt uppfattar jag absolutismen som en möjlig fas av feodalismen. Däremot menar jag att användningen av begreppet absolutismsom en generell fasbeteckning kan bli missvisande (begreppet har ibland använts i denna betydelse) eftersombegreppet bör användas omdet formella statsskicket. En rimligare fasbeteckning är istället ’senfeodalism\ Detta begrepp skulle då innefatta karaktäristika som förekom i de flesta europeiska länder från slutet av 1500talet till slutet av 1700-talet. Det avgörande kriteriet är här att staten har övertagit en väsentlig del av omfördelningen av samhällets överskott genomskattesystemet, men med bibehållna feodala produktionsförhållanden." ’Absolutism’ borde istället användas sombegreppsbestämning på nästa lägre nivå; nämligen om statsskicket. Det skulle då förbehållas de länder där furstemakten faktiskt på ett avgörande sätt lyckades tränga tillbaka ständerorganen från den politiska scenen, som i t ex Preussen, Danmark, det karolinska enväldet i Sverige. Begreppet absolutism har ibland använts i en bredare betydelse som en beteckning på en period med vissa särskilda karaktäristika. Eftersom flera av de framträdande europeiska makterna från mitten av 1600-talet till in på 1800-talet verkligen också i politisk mening var absolutistiska är det lätt att förstå att begreppet ’smittar av sig’. Inom den marxistiska forskningen har absolutismen behandlats som en särskild fas; ibland såsomen nödvändig fas för uppkomsten av industrikapitalismen. Som konstaterades ovan har denna diskussion utifrån ett ’samhällsformationsperspektiv’ haft det goda med sig att mera djupliggande politiska och socio-ekonomiska förhållanden har uppmärksammats." Hur passar då 1700-talets Sverige konkret in på ovanstående beskrivning av ett senfeodalt samhälle Ännu vid 1700-talets början var ca en tredjedel av bönderna, såsom frälsebönder, direkt bundna till adliga jordägare (av vilka många förvisso tillhörde nyadlade ämbetsätter). Tillägnelsen av överskottet skedde genom utomekonomiskt tvång. Skatte- och kronobönderna stod genom skatt och avrad i ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=