198 I september 1743 fick bondeståndet igenom sitt besvär om att 1742 års högärd och alla kommande »gärder» skulle betalas efter markegången.'°‘ Inget sägs omäven durchtågsprovianten inräknades. Reaktionerna bland allmogen i Närke mot durchmarscherna liknar det mönster vi såg i föregående avsnitt. Först 1743 efter Dalupproret reagerade man, och då ganska kraftigt. Även år 1742 var durchmarscherna omfattande utan att några reaktioner har kunnat registreras, men två år i rad med omfattande skiutsningar och leveranser kan ha varit det som fick bägaren att rinna över för allmogen. För de lokala ämbetsmännen innebar durchmarscherna en kraftigt ökad arbetsbörda och i båda fögderierna tycks de vice kronofogdarna ha handhaft uppgifterna. Problemen i samband med durchmarscherna visar att det periodvis rådde livsmedels- och foderbrist även i Västernärke under 1740-talet. 6.3. Säter 6.3.1. Bakgrund Även för Säter är det svårt att rekonstruera hur 1740-talets nödår gestaltade sig. Till skillnad mot i Västernärke fanns dock det rörliga tiondet kvar i alla tre socknar och siffrorna över kronans del av tiondespannmålen speglar skördeutfallen. 1740 678 tn 1741 585 1742 581 1743 445 Under normala år inbringade tiondespannmålen mellan 750 och 800 tn, så nedgången i skördeutfall är dramatisk. En orsak till att tre missväxtår fölide på varandra var bristen på utsäde. I ett tingsbevis för avkortning i Gagnef 1744 står att av »tingsmenigheten enhälleligen intygades, at 1742 års wäxt, blihvit, ei mindre här i socknen än the omliggande, aldeles affrusen, så at fögo, eller intet warit dogse [ =dugligt] til sädesfrö thet följande året». Är 1744 och 1745 uppvisade normala skördar. Markegången återspeglar spannmålsbristen, men inte att Dalarna hörde till de värst drabbade delarna av riket. För rågen hade markegången åren 1732-39 genomsnittligen legat på 6 dsm, medan den under nödåren låg på eller något över 8 dsm. För havren var ökningen i samma storleksordning. I de värst drabbade områdena i Dalarna inträffade en folkminskning på över 3 % under perioden; mansspillan i kriget gav ett ordentligt bidrag till minskningen. Detta skall jämföras med en årlig folkökning på 1-1,5 "o under goda år.‘°^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=