196 Landshövdingen hade ansvaret för durchmarschernas försörjning, men de praktiska uppgifterna låg på de underlydande. Dessa var skyldiga att följa kommenderingen och med officerarna kontrollera levereranserna till nattlägren. Om allt godkändes fick ämbetsmannen en kvittens, men om varor underkändes skulle han »skaffe på stunden annat . . . godt i stället». Allmogen skyddades på flera sätt i författningarna, bl.a. var den kommenderande officeren skvldig att innan uppbrottet, i närvaro av kronobetjäningen, »utropa och fråga, om någon har at klaga».'’' Bönderna skulle ersättas för varor och skjuts men durchmarscherna blev ändå en tung börda. Detta berodde dels på att naturaprestationer i sig var en belastning, dels på att ersättningen enligt kvarterordningen var fixerad. I praktiken skedde betalningen i efterskott. De två grannfögderierna Väster- och Östernärke drabbades åren 1741-44 av täta durchmarscher. Detta innebar en stor belastning för såväl bönder som ämbetsmän. I båda fögderierna vilade ansvaret för durchmarscherna på de vice kronofogdarna - Johan Knidstedt och Bengt Mosberg - bl.a. skulle alla kvittenser ställas ut på dem.'’' Några gånger uttryckte landshövdingen redan i sina order till fogdarna att han själv tvivlade på möjligheterna att försörja soldaterna. Efter avmarschordern för delar av Närke-Värmlands regemente på försommaren 1742, skrev landshövdingen att under »nu warande yttersta hungersnöd lär falla mången swårt . . . wid nattlägren giöra sammanskott af profwiant». På sommaren 1742 var försörjningsläget i Västernärke så bekvmmersamt att Knidstedt misslvckades med att inhandla proviant inom fögderiet. Samma höst var arbetet så omfattande att landshövding Reuterholm satte upp en särskild arbetsfördelning: Mosberg stationerades vid Fellingsbro, fogden i Nora vid Glanshammar, \'ästernärkes kronofogde Carlsten vid Vretstorp, Knidstedt vid Bodarne och Västernärkes häradsskrivare Olof Öhrquist vid Blacksta. Knidstedt och Mosberg skulle förse övriga ämbetsbröder med persedlar och kontanter.'”’ I uppställningen nedan redovisas kronans kostnader för durchmarscherna genom Västernärke. Som jämförelse kan nämnas att de debiterade behallna skatterna åren 1742-44 uppgick till ca 24.000, 26.000 respektive 16.000 dsm. Är 1743 översteg sålunda ciurchmarschkostnaderna kronans behållna inkomster från fögderiet. 1741 1742 1743 1744 1745 Källa: durchtagsräknini;ar i Ib 1741—RA. 684 dsm 15.424 28.953 ca 5.519 81
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=