195 övertala allmogen att skicka deputerade istället för att gå man ur huse.*^^ Många bönder samlades nu i Örebro och framförde sina krav som även rörde de höga skatterna. Ämbetsmännen lyckades lugna stämningarna och övertalacie allmogen att endast skicka deputerade för Edsbergs socken och Leke bergslag. Denna delegation kom dock aldrig att ge sig av. Reuterholm hade förståelse för missnöjet och uppmanade rådet att komma med eftergifter. Fellingsbroborna hade bl.a. krävt lägre ränta vid missväxtår. Inom några dagar kom beskedet från Stockholmom lindringar för allmogen - bl.a. togs fönsterskatten bort. Breven från Stockholm fortsatte att vara en blandning av straffande förmaningar och eftergifter. Det landsomfattande förbudet mot budkavlar skickades ut till samtliga länets kronofogdar 4 juli. Oron avklingade sedan snabbt i Närke, men ännu i oktober rapporterade Knidstedt att han inte hade lyckats spåra någon sombunt budkavlar. Det är svårt att tolka orosrörelserna i Närke enbart efter en undersökning av Västernärke fögderi. I fråga om uppbörden och undsättningsspannmålen finns inga tecken på tidigare oro, och plötsligt visar sig bönderna i flera delar av Närke några veckor kring midsommar mycket aktiva. Utöver rikspolitiska krav rörande tronföljden och kriget formulerades krav på skattesänkningar. Varför finns det inga spår av sådana stämningar i den lokala förvaltningens material under dessa år? Skulle en systematisk undersökning av riksdagsmaterialet visa en annan bild av närkebönderna, eller tyder den hastigt uppblossande oron — som tycks ha lagt sig lika snabbt - på ett lokalt politiskt klimat med fogliga bönder som svurit mellan tänderna och först i samband med yttre oro vågade ta till orda? Frågan kräver en särskild undersökning för att kunna besvaras med större säkerhet. Vi skall i följande avsnitt se att missnöje förekom bland Närkes bönder under 1740-talet också i samband med durchmarscherna. 6.2.5. Soldater på marsch och knorrande bönder - durchmarscherna i Västernärke på 1740-talet Allmogen kunde åläggas att skaffa fram proviant, foder och skjuts till genomtågande trupp. Kvantiteter och leveranser reglerades i tåg- och kvarterordningarna. På samma sätt som kring uppbörden avspeglar sig allmogens intressekamp i regleringen av marscherna. Ett exempel är att bondeståndet vid 1742—43 års riksdag fick igenom att budning av skjutshästar inte fick ske förrän kvällen innan avmarsch och att kronobetjänten i annat fall kunde bli ersättningsskyldig för väntetiden. Aven upphävandet 1770 av kungligt brev 1766 som hade föreskrivit att »marches forcés» - transport av soldaterna på vagnar — skulle användas så långt möjligt, var ett resultatet av allmogens riksdagsbesvär.'^' Tagna var för sig kan framgångarna tyckas banala, men ser man demi ljuset av böndernas kontinuerliga motstånd mot överheten och försök att flytta fram sma positioner, så inser man deras betydelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=