194 Landets allmoge uppmanades att »af frucktan för Gud och kärlek för deras öfwerhet och fädernesland, styrka alle wanartigt sinnade til lydno och hörsamhet, samt ro och spakfärdighet». I kungörelsen kommer både den straffande överheten och den milda och ömma landsfadern till tals. Texten avslutas signifikativt nog med att allmogen meddelades att de bada generaler som ansågs skyldiga till krigsdebaclet i Finland nu hade få sina dödsdomar. Men oron var redan utbredd i Närke och beskedet om att dalkarlarna slagits ned upprörde allmogen. Landshövdingen skall ha givit order om att vargeringskarlarna skulle sättas in i Fellingsbro mot uppstudsiga bönder, men det finns inga belägg för att detta verkställdes. Hotet avhöll emellertid inte socknen från att 26/6 skicka deputerade (varav en brukspatron) till Stockholm med en diger besvärslista. Orossignaler kom också från Sörmland. Vingåkersbönderna skickade 26/6 en budkavle till Närke om allmänt uppbrott för att hämnas dalkarlarna och försvara riket. Uppmaningen spreds och Edsbergs härad kom vid sidan av Lekebergslagen att bh en oroshärd i Örebro län. Den 27 juni rapporterade vice kronofogde Knidstedt i Västernärke att rykten var i omlopp omatt en ny kung redan ha'de krönts och att en hög skatt på boskapen skulle tas ut. Allmogen i Kvistbro och Edsbergs socknar hade redan kommit överens om att skicka deputerade till Stockholmeftersomde inte hade hört något från sina riksdagsmän. Dagen innan hade de skickat ett sändebud till Viby sockenstuga för att höra omViby allmoge ville göra gemensam sak. Knidstedt berättade för landshövdingen att han »då . . . med all flit och tydelige skiähl bewiste dem [ryktena] wara af aldeles ingen grund, samt derjemte alfwarligen . . . förmante att i ställhet trygga sig vid Hans Kongl. Mai]t och wår höga öfwerhet». Han hade samtidigt lovat de församlade att tillskriva riksdagsmännen. Enligt Knidstedt skall allmogen ha låtit sig övertalas att inte skicka iväg några deputerade. Han var dock tveksam omallmogen verkligen skulle förbli lugn, och han begärde därför förhållningsorder från landshövdingen.^"’ Det går inte att se några entydiga gemensamma drag i de områden där bondeoro förekom. Det enda som är tydligt är att det inte var fråga om några frälsehärader eller -socknar. Fellingsbro socken och Lekebergslagen var skattedominerade områden. Natten mellan 27 och 28 juni skickades budkavlar om allmän samling vid Folkavi i Kräcklinge socken för avmarsch mot Örebro. Missnöjet riktade sig mot fredsvillkoren, tronföl)arvalet och krossandet av dalkarlarna. Den utlysta samlingen kände landshövdingen till redan 28 juni och han skrev då till Knidstedt om de cirkulerande rvktena, om att många dalkarlar hade dödats och att bondeståndets riksdagsmän hade arresterats. För att stävja allmogens oro rörande tronföljdsfrågan gav Reuterholmfogdarna några välformulerade rader som de skulle läsa upp bl a vid Folkavi. Saken borde lämnas i Guds händer ty »[mjissbrukar wij friheten, uphör den snart af sig sielf, och står sedan icke så lättel. i wår mackt, at skaffa den tillbaka igen». Det viktiga var nu att försöka
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=