182 var utkommenderade ända till april 1744. Närke—Värmlands regemente deltog aldrig i några strider, men som vi sett drabbades ändå regementet p.g.a. sjukdomav stor mansspillan. Det blev allt svårare att ersätta människoförlusterna - bl.a. drevs soldatlegan upp.^* År 1741 ålades allmogen i Närke för andra året i rad att leverera skattespannmål in natura, vilket landshövdingen fann extraordinärt: detta hade inte krävts »ens under sidsta kriget». Samma år utskrevs en spannmålsgärd om2 tn/hemman för arméns behov, som dock skulle ersättas efter markegången. Det brådskade med transporten till Finland. Fogdar och allmoge fick två veckors leveranstid. Allmogen skulle underrättas genom budkavlar. Det är troligt att reaktioner från allmogen riket runt bidrog till att båda dessa pålagor återkallades. Spannmålsgärden drogs tillbaka redan i september 1741 medan räntespannmålskravet återkallades under vintern 1742 »till landets conservation». (Närkeallmogen hade emellertid redan hunnit leverera gärden, varom mer nedan.) Åren 174243 tillkom högärder som till viss del skulle ersättas. Två och en halv månad efter händelserna på Norrmalmstorg fick bondeståndet igenom sitt besvär att 1743 års högärd och alla kommande gärder skulle ersättas efter markegången.-^- Under 1770-talet ställdes större krav på naturaprestationer. Ständerna, men fr.a. den nya regimen, gav färre eftergifter, föreskrev hårdare kontroll och strängare utmätningsmetoder. Endast kravet på naturaleverans av 1773 års behållna spannmål drogs tillbaka.Våren 1772 tvingades kronan också tillåta fattiga lösning av skattespannmål efter markegången. När allmogen på våren 1773 fick svårigheter att erlägga spannmål in natura skärpte den nva ledningen reglerna. Utebliven säd skulle köpas upp på auktion och den skattskvldige skulle debiteras auktionspriset plus omkostnader. Hur uppbörden fungerade i kvantitativa termer har två sidor. Ur kronans synvinkel var det centrala vilka balanser som utestod vid uppbördsårets slut, och ur allmogens och fogdens synvinkel stod restantiernas omfattning i centrum. Uppbördsböcker saknas men de summariska räkningarna kan i viss mån utnyttjas för att komma åt balansernas art och vilka skatteposter som utestod. Diagram 6:2 ger en sammanställning av balansbeloppen vid uppbördsårens slut.-^^ Trots lägre relativa ökningar under 1770-talets nödår fungerade uppbörden sämre än under 40-talet. En bidragande orsak var att höga balanser utestod redan år 1770 - t.o.m. den högsta siffran för alla undersökta år. Balansdelen förblev hög och relativt konstant 1771-73. Ånnu under uppbördsåret 1775 hade bönder och/eller fogden så stora problem att var fjärde skattedaler utestod. Under ’normalåren’ balanserade endast var tjugonde behållen skattedaler i Västernärke. I räkenskaperna görs sällan någon skillnad mellan fogdens egna balanser och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=