2 Hur kunde de expanderande statsmakterna under den tidigmoderna perioden med hjälp av en numerärt ofta mycket begränsad kår av lokala ämbetsmän kräva in ofta höga skatter och få fram soldater? Detta i ett samhälle där det stora folkflertalet knappast kan ha ansett sig få något utbyte för pålagorna i formav gemensamma nyttigheter, som i en ’välfärdsstat’ av modernt snitt. Ur ett europeiskt perspektiv pågick under perioden 1500-1800 en kontinuerlig statsbildningsprocess, som genom sin nära koppling till de många och kostsamma krigen, krävde kraftigt ökade resurser. För att få in skatter, administrera utskrivningar och upprätthålla lag och ordning var statsmukterna tvungna att skaffa sig en bättre utbyggdförvaltning, både på central och lokal nivå. De avgörande stegen i denna process hade i Sverige tagits redan under 1600talet. Den lokala civilaförvaltningen — med kronofogden, häradsskrivaren och länsmannen - under perioden ca 1719-75, som undersöks i denna avhandling, hade fått sin utformning under det karolinska envåldet på 1680-talet. Begreppet ’bönder’ bestäms i avhandlingen i relation till att den lokala förvaltningen utgör undersökningsobjekt. Det står för den stora massan i befolkningen - allmoge och ibland undersåtar används som synonvma begrepp. I praktiken är det dock nästan enbart hemmansägare eller landbor somfigurerar i undersökningen, och eftersom enskilda personer sällan framträder används också det kollektiva begreppet lokalsamhälle. I vissa fall uppmärksammas den lokala förvaltningens kontakter också med andra samhällsgrupper och då används ibland uttrycket skattebetalare. Den lokala statliga förvaltningen sätts i fokus i denna undersökning. Däremot behandlas inte den lokala självstyrelsen - främst i form av sockenstämman - även om detta antagligen hade kunnat ge ytterligare belysning till avhandlingens problematik. Skälet är arbetsekonomiskt. Det finns flera motiv till valet av tidsperiod 1719-1775. Avhandlingsämnet växte fram i anslutning till mitt arbete med den svenska delen av boken Adrninistrasjon i Norden på 1700-talet (1985) som tillkominom projektet Centralmakt och lokalsamhälle - beslutsprocess i 1700-talets Norden. För svensk del undersöktes frihetstiden. Under denna epok hade riksdagen en dominerande maktställning vilket på papperet gav undersåtarna bättre möjligheter att påverka styrningen av förvaltningen. Detta ger i sig en särskild infallsvinkel på avhandlingens grundproblem. Anledningen till att undersökningen går in på de första åren av den gustavianska regimen är att jag undersöker missväxtåren i början av 1770-talet och därför vill följa åren närmast efter för att se hur skatterestantier reddes ut och spannmålslån återbetalades. Härmed ges också möjlighet att jämföra om de två olika politiska regimerna avspeglar sig i förvaltningens hantering av nödårens problem. I kapitel 3, där de lokala ämbetsmännens karaktäristika undersöks har undersökningsperioden utsträckts ända till 1809 därför att denna typ av undersökningar kräver längre tidsperioder för att förändringar skall framträda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=