180 »under medelgod» och att 1773 års skörd blev svag. Först 1774 års skörd blev »något över medelgod».På landskapsnivån speglar även markegångstaxorna för rågen 70-talets nödår: 1770 12.8 dsm 1771 19 1772 23 1773 20.16 dsm 1774 12 dsm dsm dsm Som jämförelse kan nämnas att medelvärdet för tioårsperioden 1760—69 låg på 15.16 dsm.--'’ Nödåren ledde till drastiskt ökade dödstal. Variationerna i befolkningsminskningen mellan församlingarna i fögderiet från 1769 till 1775 var stora: från ca 0,7 % ända upp till 8,8 %. Att missväxtåren satt sina spår på länsnivån är alldeles tydligt. Åren 1771—75 ledde till de näst högsta dödstalen per år under hela perioden 1700 till 1820 för Närke - 3,7 % mot det normala kring 2,5 %. Endast nödåren på 1690-talet avsatte högre dödstal - ca 9 %.-^ Nödåren under båda undersökningsperioder liknar varandra och utsatte säkerligen den lokala förvaltningen för prövningar. I Västernärke var försörjningsläget sämst på 1770-talet, då bönderna fick del av understödsspannmål. 6.2.2. Uppbörden i Västernärke - stabilt system under påfrestningar De yttre förutsättningarna med ökade skatter och pålagor var likartade under de två krisperioderna. Diagram 6: 1 visar de debiterade behållna skatterna - dvs. vad somskulle betalas direkt till kronan. Ur allmogens synvinkel ger siffrorna ingen totalbild av skattetryckets förändringar, men eftersom ökningen till delar berodde på ökade bevillningar visar de den ökade arbetsbelastningen för de lokala ämbetsmännen. I absoluta tal skedde en ökning med ca 90 ‘’o mellan de två perioderna. Intlationen, som av Lennart Jörberg har beräknats till 2 % per år för hela perioden 1732-75, torde förklara huvuddelen av ökningen. Inflationen berörde huvudsakligen åren 1755-65." Men ökningen berodde också på höjda bevillningar och i viss mån på högre intäkter från mantalspengarna. Ökningen under 1740-talet - ca tre gånger så hög som på 70-talet - orsakades främst av bevillningar. Under båda perioder bidrog stegrad markegång till ökningarna.-'^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=