179 minskning för 1740. I hela Närke dog 5-6 % av den manliga befolkningen i kriget 1741-1743 - alla troligen genom sjukdom. Detta var så mycket som 50— 60 % av de utkommenderade.’’ För 1770-talet är källmaterialet rikare. Utgångsläget i Västernärke var dåligt p.g.a. svaga skördar 1766—69 som hade tvingat kronan att låna ut spannmål. Spannmålsbristen i slutet av 1760-talet sammanföll med låga priser på tackoch stångjärn, vilket gjorde situationen än värre i länets bergslagsdelar. Skördarna var så dåliga att år 1 768 uppvisar ett hack i kurvan över befolkningsutvecklingen. Redan 1770 fick länsstyrelsen det hotfulla läget klart för sig. Rådet anbefallde i november landshövdingarna att månatligen rapportera om försörjnmgsläget. Filter en rundresa i länet meddelade landshövding Johan Abraham Hamilton att värmlänningarna redan hade problem med spannmålsinförseln och han befarade att läget snabbt skulle förvärras. Värmland skall ha hört till de värst drabbade områdena i Sverige, vilket dock endast marginellt avspeglade sig i markegången. I Närke var prisläget ännu oklart, men med lägre priser än i Värmland. Hamiltcm menade att prisbilden skulle klarna efter Hindersmässan i Örebro i januari då mycket spannmål brukade omsättas. Han trodde inte att Närke skulle behöva drabbas eftersomtillförseln var smidigare.'^ I augusti 1771 betraktade kronofogde Sven Flodman ännu det ekonomiska läget som gynnsamt och pekade bl.a. på få utmätningar i förhållande till tidigare år. Hans bedömning stod sig mte länge - samma höst Inrapporterade han en katastrofalt dålig skörd. För åren 1771 till 1775 finns påfallande få brev från landshövciingen till Kungl. Majt, vilket troligen hänger samman med Hamiltons misskötsel av länet. Aren 1769—72 skötte han i praktiken bara sin tjänst under drygt tio procent av tiden. Aren 1773 till 1775 var han sedan tjänstledig. För 1772 finns över huvud taget inga brev registrerade i inrikes civilexpeditionen. Detta är anmärkningsvärt eftersom nu situationen var mycket svår i länet — undsättningsspannmål distribuerades i stor omfattning. Suppliker till Kungl. Majt om understöd visar att läget var svårt också i Närkedelen.-' På våren 1772 tvingades kronan låna ut spannmål. 1772 års rågsköref blev mager medan övriga sädeslag klarade sig bättre. Men eftersom den hungrande allmogen hade skördat omogen säd försämrades kvaliteten. Flodman var bekymrad: »Ty när man tänker på de flästa, som förr fått avyttra spannemål och den nu icke fins tilräckelig skola anwäncia att betala detta årets på borgen erhållne brödföda, kronoräntor, skatter och många flera skylldigheter med, kan man icke annat än falla i förundran».’- Någon rapport om 1773 års skörd har inte påträffats, men år 1774 kunde kronofogde Aron Bergströmrapportera om en medelgod skörd. Prästerna i Närke mrappcarterade att såväl 1771 som 1772 års skörd var 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=