176 Bjarne Beckman, vars avhandling från 1930 om upproret 1742-43 besvnnerligt nog är den modernaste i ämnet, utpekar bl.a. det ökade skattetrycket, missväxterna och missnöjet med de lokala ämbetsmännen somorsaker till upproret. Någon grundforskning kring uppbörden och missväxterna har han emellertid inte gjort. Mer framkommer omden lokala förvaltningen. Bönderna utnyttjade denna (även kyrkan) i samband med upproret för att sammankalla allmogen till sockenstämmor, samla in pengar o.dyl. Länsmän valdes i flera fall till anförare för upproret, vilket tydligt visar deras anknytning till lokalsamhället i Dalarna vid denna tid. Läns- och fögderiförvaltningen uppträdde påfallande svagt vilket till stor del kan förklaras med bristen på lokala maktmedel. Beckman menar att den lokala förvaltningen led ett »fullständigt sammanbrott»." Trots nederlaget blev upproret inte resultatlöst för bönderna: centralmakten visade en ökad lyhördhet och avskaffade bl.a. den impopulära fönsterskatten samt gav småbönder befrielse från hälften av den allmänna bevillningen. Räfster hölls också med lokala ämbetsmän. Missväxtkrisen i början av 1770-talet var långt allvarligare än 1740-talets. Redan 1770 kom de första tecknen. Svår missväxt på kontinenten ledde till minskad import. Flera missväxtår följde och situationen förvärrades. I befolkningskurvan framträder dessa oårs effekter med förskräckande tydlighet. 1 772 steg dödstalen för riket till 3,24 % från de omkringliggande årens ca 2,6 %. Är 1773 kulminerade siffran och nådde 5,25 %. Denna demografiska kris - där sjukdomar skördade de flesta offren - kan i omfattning bara jämföras med 1690-talets nödår. Dalarna och Värmland hörde till de värst drabbade områdena.'- Situationen förvärrades av den politiska oron. Efter 1760-talets uppslitande strider mellan hattar och mössor, och med en uppseglande mer grundläggande konflikt mellan frälse och ofrälse, var situationen i början av 1770-talet mvcket spänd. Vid valen till 1771-72 års riksdag fick mössorna majoritet i de ofrälse stånden och i april 1772 kunde de besätta rådsposterna. Bland frälsebönderna fanns ett stort missnö)e som kom till uttrvck efter statsvälvningen. Gustav lILs kupp i augusti 1772 genomfördes sålunda i en situation där riket på flera sätt befann sig i en kris. Ett exempel på den labila situationen var den order omförsiktighet vid behandlingen av allmogen om missnö)e kunde observeras som utgick i slutet av juli 1772 till den lokala förvaltningen. Samtidigt som landet skakades av missväxt, social och politisk oro var statsfinanserna inne i en djup kris. Statsskulden växte mycket kraftigt under dessa år. För att skaffa kronan nya intäkter höjdes bevillningarna både år 1770 och 1772. Vid det senare tillfället beslutades om en ny bevillning som kronan hade rätt att ta ut i samband med regentskiften: begravnings- och kröningshjälpen. Skattetrvcket ökade sålunda samtidigt som de ekonomiska resurserna minskade hos skattebetalarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=