175 kronan vid flera tillfällen allmogen med spannmålslån, men vid de svårare nödåren räckte understöden inte långt/ Befolkningens spannmålsförsörimng under ancien regime har i den internationella forskningen uppmärksammats av bl.a. E. P. Thompson, Kaplan och Tilly, som understryker problematikens betycfelse för de politiska makthavarna. Omsorgen omförsörjningen var ett av de centrala elementen för att kunna påräkna legitimitet. Spannmålsförsörjningen var därför kärnan i »gute Pcilicey». Thompson införde begreppet »the moral economy» i samband med forskningar kring brödupploppen i England under 1700-talet. Även i Frankrike var dessa den vanligaste protestformen under perioden 1730—1789. De hade där avlöst 1600-talets bondeuppror somvarit riktade mot det ökade skattetrvcket.^ Vid mitten av 1700-talet var cfiskussionen kring spannmålspolitiken intensiv 1 många länder - bl.a. hos de franska fvsiokraterna. I Frankrike prövades på 1760-talet frihandel men försöket kapsejsade totalt. Varken befolkningen eller ämbetsmännen ute på fältet var mogna för en omställning där marknadskrafterna gavs fria händer; även det bristfälliga transportsystemet var en viktig orsak till misslyckandet. Både Thompson och Tilly framhåller att brödupploppen och missnöjesyttringarna inte var riktade mot efet politiska systemet, utan skall ses som aktioner för att upprätthålla den traditionella patriarkaliska strukturen och påminna landsfadern om hans plikter. Tillys tes att livsmedelsförsörjningen bör ses som ett konfhktfält där det hancilade om kontrollen över maten som en resurs bör uppmärksammas. Man kan misstänka att kronan i första hancf syftade till att säkra tillförseln för de grupper somstöttade efet politiska systemet eller vars motstånd man fruktade. För svensk tfel skulle det kunna innebära garnisonerna, ämbetsmännen, huvudstadens och bergslagens invånare. Till sist skall här tecknas en översikt av krisperioderna 1741—45 och 1771—75. 1741-43 drabbade en svår hungerkris landet p.g.a. missväxt. Ute i Europa hade skördarna slagit fel åren 1739-41, vilket starkt försvårade importen. Regeringen mötte krisen bl.a. genom att införa prisstopp, vilket kc'im att gälla åren 1740—41, genom att förbjuda brännvinsbränning, samt genom distribution av totalt 66.900 tunnor undsättningsspannmål.'° Nödåren var en viktig ingrediens i den kris som riket drabbades av under dessa år, men till detta kom det misslyckade kriget mot Ryssland 1741—43, förvecklingarna kring trc'intoljarvalet och naturligtvis Dalupproret 1743 med dess förspel 1742. Dessa bondeoroligheter berörde stora delar av Svealand och södra Norrland, däribland båda de undersökta fögderierna. Bondehärens ’ockupation’ av Stockholm under några junidagar måste ha varit en traumatisk upplevelse för de makthavande, och det faktum att rådet under hösten 1743 inkallacfe ryska trupper som skvdd mot Danmark, men indirekt mot svenska bönder, visar att det politiska systemet var i gungning. Statsfinanserna försämrades kraftigt under dessa år och kronan tog upp omfattande lån. Aren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=