170 Det bör i detta sammanhang understrykas att det inte finns några exempel på att skattegårdar drogs in till kronan som skattevrak. Med tanke på att relativt begränsade restantier utestod under de undersökta ’normalåren’ kan förklaringen vara den att skattetrycket var uthärdligt för bönderna. I följande kapitel undersöks om skattevraksinstitutet tillämpacies under kris- och nödår då restantierna kan misstänkas ha ökat. Enstaka bönder kan dock redan under normala år ha uppfyllt kriterierna för skattevrak (sådana individuella fall har ej kunnat spåras). Kronans indrivningspolitik kan sålunda betecknas som mild under normala omständigheter. Undersökningen av redovisningspraxis har visat på de summariska räkningarnas företräde framför specialräkningarna, om man vill följa hur uppbördssituationen utvecklades. Därmed bekräftas Öländers negativa värdering av specialräkningarna. Lantränteriets anteckningsböcker och dateringen i specialräkningarna av fogdens inbetalningar har i kapitlet pekats ut som källmaterial som skulle kunna ge en exaktare bild. Bilden av fogdarnas proprie balanser är motsägelsefull. Undersökningarna av det ’löpande’ källmaterial som förvaltningen avsatte visar inte att balanserna var problematiska. Däremot förekommer ofta äldre proprie balanser i landsböckerna. Med tanke på att det i övriga kapitel framkommer att fogdarna ganska ofta fick privata balansproblemmåste man fråga sig om inte de summariska räkningarnas balanser, som vanligen inte skilde på restantier och proprie balanser, kan ha dolt en manipulerad redovisning från fogdarnas sida. Vi vet också att det brast i restlängdernas företeende. Fallet med Flodmans sjukdom och balansproblem visar ett ofta återkommande exempel på de svårigheter en sjuk och åldrande fogde kunde ställas inför. Utan en nitisk kronofogde som höll efter allmoge och länsmän åsamkades uppbörden snart omfattande problem. I det här fallet tillkom trassliga privataffärer, men rent generellt torde avsaknaden av ett pensionssystem vara en huvudorsak. Ett påfallande drag rörande de uppdagade proprie balanserna är bristen på disciplinåtgärder som i tid sattes in mot fogdarna. Åtgärderna komnästan alltid för sent. Problemen var då redan så allvarliga att landshövdingen så att säga ingrep med hårda medel i efterhand. Det finns flera exempel på att fogdar och fogdeänkor fick gå från gård och grund. Den revision som fogdarnas räkenskaper utsattes för kom i regel så sent att den inte kunde påverka uppbördssituationen. En viss preventiv effekt kan den dock ha haft eftersom några granskningar var noggranna och initierade. Kammarrevisionens utredningar av uppdagade balansmål tycks ha varit effektivare än granskningen av de löpande räkenskaperna, och de kunde leda till bestraffningar och exekutiva auktioner.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=