161 ning av missgärningsbalkens kapitel 44 »Omthen som lägger skatt och tunga å konungens skattskyldiga undersåtare». Det är intressant att notera att delar av »fundamentallagen» upplästes på tingen i januari 1771 och april 1772 i St. Tuna."’° Flera uppgifter för fogden och länsmannen sammanhängde med de avkunnade domsluten från häradsrätter och hovrätt. Orderna om exekvering av straffen kom via länsstyrelsen. Bötesindrivmngen var en otacksam uppgift. I ett hrev till landshövdingen i Falun år 1735 beklagade sig Jacob Berg: »understår mig . . . berätta, thet saköresuppbörcfen wärckeligen faller ibland de swåraste emedan debet giemenligen blir hoos en hop sielfwilligt och wanartigt fålck». Order om exekution av kroppsstraffen vidarebefordrade fogden till länsmannen, som i sin tur säkerligen lät profossen förrätta bestraffningen på häradets galgbacke. För länsmännen var åklagar- och polisfunktionen en av huvuduppgifterna och tingen blev därigenom deras viktigaste forum. Fogdarna uppträdefe under 1700-talet mer sällan som regelrätta åklagare (särskilt i brottmål).’^' Men att även de i så hög utsträckning deltog vid tingen visar att de värderaefe dessa högt som lämpliga scener att framträda på inför allmogen. Ffäracishövding, fogde och länsman var en massiv uppvisning av efe främsta lokala auktoriterna. Kyrkoherden var också med på ett hörn genomatt tingen alltid inleddes med en tingsgudstjänst. Arbetsfördelningen vid tingen mellan fogdar och länsmän var inte fotad i regelverket utan resultatet av en framvuxen praxis i takt med att fogdens övriga uppgifter kommit att ta mer tid i anspråk. Härigenom var gränsen mellan de två befattningshavarnas kompetensområden något flytande. 161 5.7. Allt i allo - övriga uppgifter Cjcnom att fogden och länsmannen hade ett samlat ansvar för viktiga delar av förvaltningen på två nivåer blev de mångsysslare. Det är inte meningsfullt att gå in i detalj och ge konkreta exempel på de olika uppgifterna. Framställningen bygger på samma empiriska grundval som kapitlet i övrigt. Ämbetsmännen fvllde en mvcket väsentlig uppgift för lokalsamhället som mjor7uatio7iskatial genom att förmedla matnyttiga Hppl\s77i7igar. De spred uppgifter om ting, auktioner på kronospannmål, persedeljärn, privat lösöre och gårdar i samband med skuldutmätningar, marknader. Predikstol och meddelanden vid tingen fvllde samma funktion som en nutida dagstidning. En viktig servicefunktion - åtminstone måste borgenärerna ha haft ett starkt intresse av att förvaltningen fungerade på denna punkt — var cxckntio7icr7ii.i av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=