159 5.6. Lag och ordning Ett mycket vanligt ärende var efterlysningar av lösdrivare, förrymda tjänstehjon, soldater och brottslingar. Uppskattningsvis fick fögderiborna höra en efterlysning i veckan. Det verkar ha varit svårt för främmande personer att uppehålla sig i trakten - av och till gripes någon efterspanad eller »oförpassad» person. Ordningen skulle upprätthållas, i den meningen att olika påbud skulle efterlevas och allmogen vid sma möten och inbördes kontakter hålla sig inom reglerna. Ämbetsmännens kontroll av efterlevnaden av diverse lagstiftning rörande jord, skog, handel, tjänstehjon, etc framkommer bara sporadiskt i materialet från cie två tidssmtten och tog sig huvudsakligen uttryck i att författningarna offentliggjordes och inpräntades. Vad gäller allmogens egna politiska kontakter finns det exempel på att Kungl. Majt och landshövdingen bad fogdarna vara uppmärksamma på omskadliga rykten var i omlopp. Brottsundersökningar med följande åtal handlades nästan uteslutande av länsmännen, men ibland kunde fogden själv få order att åta sig ett fall. Kronofogdarna vittnar om att de inte hade tid att ta upp skattemål vid tingen vilket låg inomderas ansvarsområde. Ibland framkommer att fjärdingsmännen biträtt länsmännen i det polisiära arbetet. Med tanke på att uppdraget cirkulerade mellan bönder, som kanske inte var skrivkunmga, får man anta att kontakterna med länsmannen var så nära att muntliga order och avrapporteringar var tillräckliga. 155 Länsmännen fungerade i båda fögderierna i stort sett alltid som åklagare vid tingen och tog då främst upp horsbrott, fylleri och andra brottmål. Stämningar vid tingen för förseelser vid vägskötsel och skjuts var mycket vanliga. Huvuddelen av ärendena var dock tvister och där tycks länsmän och fogdar inte ha haft någon egentlig funktion. Utan att ha gjort någon detaljerad analys av ärendena under de tretton undersökta åren i de fyra utvalda tingslagen kan man dock konstatera uppenbara skillnader. 1 Västernärke var länsmannen upptagen med mål om otukt, fylleri och slagsmål, medan dessa mål var ovanliga i Säter — nästan inga sådana mål förekom i Gagnef. I Västernärke fanns ett stort inslag av mål där frälsejordägare och bruksägare instämde landbor och torpare för diverse förseelser samt utsatte viten för att skydda sin egendom. I Säter utgjordes huvuddelen av målen av tvister mellan bönderna om jorden samt arvstvister. Fogdarna deltog alltid vid tingen i hemorten: Stora Tunas i Buskåker och Grimstens i Vretstorps gästgiveii.'^'' Däremot var dalafogdarna sällan nänarande vid tingen i Gagnefs och Säters socknar, medan närkefogdarna gjorde sig besväret att infinna sig vid ungefär hälften av tingen i övriga härader. Enligt sm instruktion var fogden skyldig att delta, men rent fysiska skäl måste ha omöj-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=