158 ovanligt att fogden tvingades skicka in kompletterande handlingar, men ibland skriver fogden att påpekandet hädanefter ’skulle efterföljas’. Landskontoren, som yttrade sig över fogdarnas förklaringar, fann dem i regel vara i ordning. Landskontoret i Örebro gick helt på Bergströms och Benzells linje angående observationerna mot räkningarna för 1770-73 och utvecklade, som vi sett ovan, några förklaringar för att ge dem understöd, t.ex. rörande bevilIningstaxeringen. Av såväl kammarrevisionens material somlandsböckerna framgår att de rent pekuniära resultaten vanligen var blygsamma. Kronofogde Carlsten dömdes att betala 15 dsm för felaktigt underlag för bevillningen av en kyrkoherde.'^' Kronofogde Sallström i Östernärke dömdes till 50 dsm i böter för en ogiltig avkortning, vilka han betalade.'^- Rutinerna inomkammarrevisionen tycks ha varit bristfälliga. Gamla ärenden kunde ’försvinna’ för att ’återupptäckas’ flera år senare. En bidragande orsak kan ha varit att en del arbete ägde rum »på lediga stunder». Provision utbetalades i förhållande till inbetalade observationsmedel.'^^ Vaksamheten skärptes, men samtidigt tycks det som revisorerna sökt hitta så många fel som möjligt; och de tycks sällan ha tagit sig tid att kontrollera i äldre granskningar eller landsböcker. Bilden av revisionen som ett kontrollinstrument är något motsägelsefull. Å ena sidan kom revisionerna ganska tätt (för generella slutsatser på denna punkt är större undersökningar nödvändiga) och visar att granskningen bitvis var noggrann och i regel korrekt i förhållande till författningarna. Ä andra sidan tog revisionsarbetet mycket lång tid och många anmärkningar vittnar omokunnighet eller är avspeglingar av lönesystemet. Huruvida kammarrevisionens granskningar hade någon preventiv effekt på fogdarna är svårt att uttala sig om. S)älva vetskapen om att omfattande och grundliga revisioner förekom torde ha stämt till eftertanke. Det intryck man får av den lokala förvaltningens arbete är att fogdarna saknade en rad äldre verifikationer, att slutredovisningarna var sena samt att attesterade restlängder sällan bifogades som verifikationer till landsböckerna. Allt detta stred mot författningarnas föreskrifter, men arbetet vid fogde- och häradsskrivarekontor fungerade ändå i praktiken. De sena slutredovisningarna innebar att balanser kunde uppkomma utan att kammarrevisionen hade någon chans till inblick. Balansmålen avspeglar sig därför inte i kammarrevisionens aktmaterial över länsräkenskaperna. Iakttagelsen att bara en del, omän i detta fall en relativt stor del, räkenskaper verkligen granskades stämmer ganska väl med tidigare resultat om att endast 1/6 av länsräkenskaperna granskades vid 1700-talets slut. Kronans intention var att varje år skulle granskas. Det finns inga spår av att revisionen förändrades under undersökningsperioden. Ett allmänt missnöjet med kammarrevisionen tycks ha kvarstått hela tiden. 1S4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=