156 stod ibland sina fel. Det vanligaste var att hänvisa till gammal hävd utan att kunna uppvisa efterfrågade papper. Ibland förvånar anmärkningarnas elementära nivå. Iakttagelsen ligger i linje med den bild av landskontorens arbete som framkomovan omde proprie balanserna. Av Örebro läns landsböcker för de 29 åren 1723—15 och 1770-75 granskade kammarrevisionen 13 årgångar. Jag har gjort en närmare analys av tre akter rörande åren 1736, 1744 och 1770-73. I genomsnitt gick det nästan åtta år från det fogden upprättade specialräkningen till behandlingen vid kammarrevisionens sammanträde, vilket måste sägas vara en lång tid.'"*-’ Kontrollsyftet kan inte ha gynnats och den disciplinerande effekten av att fogden visste att ungefär knappt vart annat års räkenskaper skulle komma att granskas om åtta år kan inte ha varit stor. Hur granskningen gick till påverkar naturligtvis bilden. Alla parter - även kammarrevisionen och allmogen - menade att revisionen gick för långsamt. 142 144 Antalet anmärkningar vid kammarrevisionen varierade kraftigt mellan revisionerna; intrycket är att många av dem snarast speglade en övernitisk revisor än en slarvig fogde. Anmärkningarna kan delas in i tre grupper: felande verifikationer, för lågt beräknade skatter och formaha. De båda första kategorierna utgjorde vanligen vardera knappt hälften av anmärkningarna och de formella påpekandena några få procent. Det bör understrykas att anmärkningar som kunde vara till skattebetalarnas förmån lyser med sin frånvaro. Ett enda exempel har påträffats - beräkningen av dagsverkspengarna i Östernärke. Kammarrevisionen sade rakt ut att anmärkningen lämnades därhän eftersom kronan inte hade gjort någon förlust. Många anmärkningar vittnar om okunnighet. Revisorerna var insatta i de centrala bestämmelserna, men de bemödade sig inte om att orientera sig i länens kamerala särförhållanden. Flera anmärkningar återkom vilket tyder på att man inte kontrollerade med äldre revisioner. Flertalet anmärkningar rörde petitesser, där dock en ambition lyser igenomatt söka få förvaltningen att bokstavstroget rätta sig efter författningarna. Många anmärkningar skulle ha resulterat i mer skrivarbete om fogdarna hade följt uppmaningarna, och måhända i en formellt sett större säkerhet för kronan. Några exempel får illustrera anmärkningarna om verifikationer. I en anmärkning uppmärksammades att kvartermästaren för Älvsborgs infanteriregemente (som var anslagen tiondespannmål från Västernärke) hade kvitterat tiondesäden istället för regementsskrivaren. Fogden svarade att så hade vant praxis sedan 20 år. Kammarrevisionen lät sig nöja. Fogdens svar på revisorernas förfrågan omett nästan 50 år gammalt brev, som han inte kunde återfinna, är typiskt: »likwäl har man utan något annat förordnande, icke dristat sig gjöra någon ändring, mot hwad wanligit warit».''*”'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=