150 Reglernas åtskillnad mellan fogdens månadsextrakt och häradssknvarens månadsförslag sätter få spår i arkivmaterialet, men vad som benämns månadsförslag var ett normalt inslag redan kring år 1730. Att det var si och så med inlämnandet framkomnär landshövding Reuterholmi Falun 1734 inskärpte att han ville ha med sig fogdens aktuella månadsförslag till riksdagen för att visa att uppbördsläget var gott i hans län. I Örebro län framkommer 1773 att uppbördsextrakten, dvs. häradsskrivarens redovisning efter uppbördsmötena, hade varit i bruk under »de senare åren» vilket tyder på att de tidvis inte har utnyttjats."*^ Lantränteriets 'annotationshöcker' användes för att bokföra fogdarnas inbetalningar; däremot finns det inga belägg för att landskamrerarna använde sig av den kontrollmöjlighet som här gavs. Detta stupade troligtvis på att det var alltför arbetskrävande och dessutom kanske onödigt omde hade tillgång till månadsrapporter. Justitiekanslern förväntade sig dock att detta kontrollinstrument skulle användas. Tillsammans med månadsförslag och uppbördsextrakt bör de punktliga summariska räkningarna^'^ ha gett landskontoren goda kontrollmöjligheter, som de dock ofta inte tycks ha kunnat utnyttja. Ett problem i sammanhanget var nämligen att det inte ställdes några krav på att verifikationer i formav t.ex. kopior av rest- och pantlängder skulle bifogas. Ibland visade fogdarna istället upp restlängden när de lämnade in den summariska räkningen, varvid någon verklig granskning knappast kan ha gjorts.'*' En av de viktigaste orsakerna till att restlängderna ännu inte var färdiga i maj eller juni var att berörda ämbetsmän samt tingen (och från 1772 även sockenstämman) inte hade hunnit med den föreskrivna proceduren under vintern. Praxis för vad somupptogs i de summariska räkningarna varierade; i Västernärke uppsattes t.ex. separata räkningar för alla skatteposter under hela perioden. Balansen redovisades för sig under »novo conto». I Säter fanns på 1730talet en separat räkning för bevillningen medan den i slutet av perioden ingick i huvudräkningen. Inför fogdens avslutning av uppbördsåret och specialräkningarnas uppsåttande påminde landskontoren ofta honomomatt sluta uppbörden utan balans. I Säter lämnades dessa räkningar in ca halvannat år efter påbjudet datum under åren 1738-40, och förseningen för åren 1770, 1774-75 var hela två och ett halvt år. Västernärkes fogdar lyckades däremot alltid att fä in räkningarna i tid.'** En orsak till skillnaden var att dateringen i Säter skedde först när fogden och häradsskrivaren lämnade in förklaringsräkningen till landskontorets observationer. Viktigast torde ha varit att fogdarna i Dalarna hade större problem med balanserna, och att därför länsstyrelsen velat hålla på landsböckerna längre för att dessa skulle se korrekta ut när de skickades till Stockholm. Efter att länsstyrelsen hade fått fogdarnas specialräkning hade den ett knappt halvår på sig att göra påpekanden till uppbördsmännens räkningar och ställa 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=