141 5.5.3. Fogdens leveranser och böndernas restantierräkenskapens timme för allmogen Som redan konstaterats var inte frihetstidens fogdar några handlande i spannmål. Under undersökningsperioden förekom försäljning av uppburna persedlar inte alls i Säter och endast i ringa omfattning i Västernärke. Sedan kronomagasinen tillkommit vid seklets mitt återstod bara tillfälliga försäljningar - genomauktioner — av poster somvar anslagna till inrättningar på annan ort.**^ Hur fogdarnas leveranser till lantränteriet framskred framgår av de summariska räkningarnas balanser. Räkningarna inlämnades punktligt och visar därför situationen vid uppbördsårets utgång - åtminstone så till vida att fogden sammanfattade läget och visade uppbördsbok och restlängder på landskontoret. Ett problem är nämligen att balansposterna inte skiljer på restantier och proprie balanser. Tillsammans med annat material torde de ändå ge en ganska god bild av både böndernas och fogdens betalningar.*** I diagram 5:4 redovisas balansbeloppen kring 1 maj i de två fögderierna för några normalår (omstående sida).**’ År 1770 verkar knappast ha varit ett normalår. I Säter »innestod» 3.080 dsm »i landet», dvs. drygt 30 % av hela balansen var restantier. Andelen av uppbördsbeloppet var 15,4 %, vilket ligger högre än 1736 och 1738 års siffror. (Särskilt om man beaktar att de senare siffrorna kan dölja proprie balanser.) Förklaringen kan sökas på flera håll: den allmänna ökningen av bevillningarnas andel av skatterna (vilka var kronan behållna och där restantier var vanligare), den ekonomiska kris som drabbade Bergslagen i slutet av 1760-talet och slutligen missväxten i Säters fögderi 1769.^° Huvuddelen av balansen (6.610 dsm) skulle en notarie vid Bergslagen leverera när bergsmännen hade betalat för mottagna leveranser av skattepersedlar.*” Vid denna tid var sålunda inte avräkningsmöten med bergsmännen längre i bruk. Omläggningen kan ha varit en bidragande orsak till den ökade balansdelen. Det framgår inte om fogden styrkte restantierna med restlängder, men det faktum att avkortningslängder uppsattes vid vårtinget tyder på detta. Att nästan hälften av kronomedlen totalt sett fortfarande utestod måste ha varit ett svårt avbräck för kronan. Västernärkes höga siffra samma år torde delvis förklaras av att samtliga skördar åren 1766-69 var magra i länet.*’' Den viktigaste orsaken var dock att kronofogden Flodman redan för år 1769 hade en balans på hela 16.000 dsm vid uppbördsårets utgång. Det finns skäl att misstänka att Flodman redan nu problematt sköta sitt ämbete. Skillnaden i den normala balansnivån mellan de två fögderierna bör poängteras: i Säter tycks den konstant ha legat på ca 9-10 % vilket i jämförelse med Västernärkes 2-5 % framstår som högt. Orsaken måste sökas i skattesystemets haft
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=